Två saxar, ett bryne, en syring och ett stycke vax med trådändar i. Saxarna är tunga och skarpa för att skräddaren lätt skulle klippa tyg med dem. Den största saxens ena ögla har en utbyggd platta, som ska stödja mot bordsskivan under arbetets gång. Brynet användes för att skärpa saxar och nålar. Syringen sattes på fingret likt fingerborgen, men är öppen uppåt. I vaxstycket drog man trådarna för att få dem glatta och lätta att trä genom nålsögat.
Slaka har sedan gammalt varit en betydelsefull mötesplats, Slaka sockencentrum fick tidigt en offentlig prägel med kyrka, kyrkoherdeboställe och skolor. Områdets centrala roll förstärktes av den tidigare tingsplatsen och traditionen knuten till den stora domarringen. I sluttningen mellan Slakaåsens rygg och Lilla Aska gård låg förr en mängd torp och backstugor av enkelstugutyp på ofri grund. Enligt uppgift fanns i slutet av 1700-talet ett 20-tal torp på Slaka backe, bl a kyrkotorp, två torp under fattigstugan samt sockenskräddarens, skomakarens, klarinettblåsarens och soldatens torp. Slaka ligger cirka sju kilometer sydväst om Linköping.
Här i Slaka föddes den 14 augusti 1782 sockenskräddaren Gustaf Söderberg, son till sockenskräddare Sven Persson och hans hustru Anna Gustafsdotter. Gustaf var min farfars morfars morfar.
Sockenskräddare kallades de skräddare som verkade på landsbygden. Sockenhantverkaren fick bara bedriva sitt hantverk inom socknen, åt socknen och åt socknens innevånare. Sockenhantverkaren tog sig också ofta ett annat efternamn. Gustaf hette i de tidiga kyrkböckerna Gustaf Svensson, men när han flyttar från Slaka till Vikingstad är det som Gustaf Söderberg.
Sockenskräddare utsågs inom en socken av sockenstämman och beslutet lagfästes i häradsrätten. Skräddaren var oftast kvalificerad och ansluten till skrået och betalade en skatt som kallades gärningsören. Vid sidan av dessa sockenskräddare fanns även byskräddare, som verkade utan krav på kvalificering eller att bli utsedda. Hantverk var enligt skråväsendet bundet till städerna. I staden var man tvungen att ha burskap dvs vara medlem i ett skrå. Men hantverkartjänster fanns det också behov av utanför städerna, på landsbygden. För att komma runt kravet på burskap så fick skräddaren uppvisa sin skicklighet för sockenstämman som sedan kunde anta eller förkasta honom.
Gustaf var Sven och Annas enda barn och Gustaf är 26 år gammal när han lämnar föräldrahemmet för att bli sockenskräddare några kilometer bort, i Vikingstad.
Den 31 augusti 1810 gifter sig Gustaf med pigan Margareta "Maja Greta" Tollsten i S:t Lars kyrka i Linköping. Lyst för paret har det gjort under tre söndagar.
När parets första barn Anna Charlotta föds ett drygt år senare, bor man återigen i Slaka. Ett par månader gammal blir hon bara "Anna Lotta", död av svält står det i kyrkboken. Även nästa barn (Johan) Gustaf föds här i Slaka. Gustaf, som även han kommer att bli sockenskräddare och som sådan tar sig efternamnet Thorn.
Ett år senare har familjen flyttat till Stenbrötet på Tornby ägor i Linköping. I dag finns här ett av Sveriges största köpcentra och i närbelägna Skäggetorp bodde min man Ola under studieåren i Linköping. Här har Maja Gretas pappa Isac Tollsten varit sockenskräddare och det faller sig naturligt att svärsonen Gustaf tar över efter honom. Maja Gretas mamma har dött och Isac flyttar med sin nya hustru och barn till Kärna där han blir torpare.
Här i Stenbrötet föds resten av familjen Söderbergs barn, men det är inte många som överlever. Av familjens 13 barn, skulle åtta dö som små och två som unga vuxna. 1818 föds tre barn i familjen, tvillingsöner i januari och en liten dotter i december, alla dör! Tvillingsönerna direkt efter nöddop, dottern lever en månad. Året därpå fick man ytterligare en liten pojke, tio månader senare rycks han bort av mässlingen.
Dottern Sara (Karolina) blev min farfars morfars mor och hon kom att bli 85 år gammal. Sara blev Livgrenadjär Samuel Fredrik Berggrens tredje hustru och om den familjen kan ni läsa här.
Gustaf Söderberg arbetar som sockenskräddare fram till 1830. Han är nu snart 50 år gammal och står därefter som torpare i kyrkboken, en ny sockenskräddare tar över i Skogsstugan.
De sista åren bor Gustaf och hustrun Maja Greta i en egen stuga i Lektorshagen.
När Gustaf dör kan man läsa "En karl som söp gärna. Fick nervslag i vänstra sidan, länge sjuk"
Skräddaränkan Margareta "Maja Greta" överlever sin make med fem år och dör 55 år gammal av bröstfeber
Vad händer då med övriga barn som lyckas överleva till vuxen ålder?
Sonen (Johan) Gustaf Thorn blir ju också han sockenskräddare. Gustaf gifter sig och får två små söner, den yngste pojken dör efter några dagar. Den äldste Johan August blir 75 år gammal och Livgrenadjär. Gustaf själv dör av nervfeber 24 år gammal. Änkan kommer att gifta om sig med en änkling och få ytterligare två barn.
Sonen Claes Söderberg arbetar som dräng och dör av samma sjukdom som sin bror Gustaf, Claes blir 25.
Dotter Christina Söderberg arbetar som piga och gifter sig först vid 33 års ålder med Otto Melcher Sköld. Christina dör av lungsot 38 år gammal, inga barn.
Yngste sonen Carl Fredrik Söderberg gifter sig med Anna Lotta Andersdotter och paret får sex barn. Äldsta dottern Kristina Karolina "Lina" Söderberg ska komma att gifta sig med sin kusin (Gustaf) Alfred Berggren (min farfars morfar), Saras son, när Alfreds första hustru Johanna Karolina (min farfars mormor), har dött.
Carl Fredrik är en riktig slarver. 48 år gammal blir han varnad inför prästen för "äktenskaplig oenighet". Ett par år senare "Dömd för 1:a resans snatteri till två månaders fängelse". Några år efter det "Dömd för 2:a resan till tre månaders fängelse". 55 år gammal "Dömd för svikligt förfarande till en månads fängelse". Carl Fredrik vistas på okänd ort fram till dess att han är 80 år gammal då han dör på Fattiginrättningen i Linköping.