Sinnessjuk Poliskonstapel!

I slutet av januari 1932 började han bliva sömnlös och fick tjänstledighet. Så småningom inställde sig den tron att folk förföljde  honom och han blev orolig och rådvill. Var vresig, besvärlig och pockande. Den 1/5 1932 begärde hustrun polishjälp, emedan mannen visade tecken på sinnessjukdom och uppträdde våldsamt mot henne och barnen. Intogs å Karlskrona kommunala sjukhus den 2/5 1932. Diagnos schizofreni!

Axel Berggren är 40 år gammal när han tre veckor senare skrivs in på mentalsjukhuset Sankt Lars i Lund. Kvar hemma på Östra Vittusgatan 15 i Karlskrona finns hustrun Hilma 44, sonen Carl-Axel 20 och dottern Karin som snart ska fylla 15 år.

Axel (Fritiof) Berggren föddes i Linköping den 15 februari 1891 som femte och yngste barn till skomakare Alfred Berggren och hans 13 år äldre hustru Johanna Carolina. Mamma Johanna Carolina är 48 år gammal när Axel föds och familjen bor i Enstugan, Råberga i S:t Lars församling. I dag hittar man Saab AB här.

När Axel är åtta år gammal flyttar han från sina föräldrar och hem till farbror Frans, hos vilken han sedan står skriven som fosterson under några år. Frans är också han skomakare och pappa Alfreds halvbror. Frans första hustru Matilda Charlotta, var också Axels moster men när Axel kommer till familjen i Åbylund (på andra sidan stan) är Matilda Charlotta avliden sedan en tid. Nu har Frans en ny hustru vid sin sida, familjens fd. piga Johanna Sofia "Hanna" Danielsdotter. Frans och Hanna får sonen David Emanuel sju månader efter det att Frans första hustru avlider!

Skomakaren David Emanuel kommer i vuxen ålder att flytta till Örebro där han med fru och son bosätter sig på Hjärstavägen 12 (Villa Valberga). Ett hus Ola och jag i bland promenerar förbi, och som ligger jämte den förskola där mina syskonbarn gick som små.

Den 28 augusti 1901 är Axel, 10 år, tillbaka hemma igen. Familjen har flyttat från Enstugan in till stan och bor nu i korsningen Nygatan - Repslagargatan. Bror Gustaf är utflyttad, han har som 19-åring fått tillstånd att ingå äktenskap med den 12 år äldre Hanna Maria Widell. Bror Albert, 18 år har veckan innan Axel kommer hem, emigrerarat till Amerika. Kvar i föräldrahemmet finns jämte föräldrarna, också de två systrarna Elin 15 år och Augusta 21 år (min farfars mamma).

Det har varit några tuffa år för familjen Berggren och kanske var detta också anledningen till att Axel fick bo hos sin farbror under några år. Mamma Johanna Carolina är runt 60 och förmodligen redan sjuk i den magsäckscancer som kommer att ta hennes liv några år senare. Pappa Alfreds skoaffärer har gått i konkurs både en och två gånger.

En annan av Axels farbröder är Claes, också han skomakare. Claes är pappa Alfreds ett år äldre bror och de båda bröderna gör några "inte helt ärliga" affärer under slutet av 1800-talet. Kanske är det nu som Axel bestämmer sig för att bli polis...

Sommaren 1909, när Axel är 18 år gammal, dör mamma Johanna Carolina. Ett halvår senare åker Axel via Göteborg till England och därefter till New York, Amerika med slutdestination Blue Island, Illinois. I Blue Island bor storebror Albert och hans hustru Anna. Anna var född i Bäckängen, Krokek och Annas bror jobbade på sågen i Nöden. Nöden som är gården jämte Stora Lövhälla, där vi har våra sommarstugor. Alberts syster Augusta (min farfars mamma) hade alltså sommarstuga en knapp kilometer från platsen där svågern till hennes bror (i Amerika) arbetade...

Även om Axel från början hade tänkt att utvandra, verkar något ha fått honom att ändra sig. I augusti 1911 är Axel tillbaka i Sverige och föräldrahemmet igen, vilket nu också inkluderar pappans nya hustru (tillika kusin), Kristina Karolina "Lina" Söderberg (Alfreds mamma och Linas pappa var syskon). I kyrkboken jämte Axels namn och yrke Volontär, står överstruket "Sinnessjuk! Skall intagas på Wadstena hospital sept. 1911". Året efter har man i stället skrivit dit "Den 18 juni 1912 skriftligen erkänt sig vara fader till Hilma Lundqvists den 18 juni 1912 födde son Carl Axel". Hade Axel tendenser till sinnessjukdom redan här?

Axel gör sin militärtjänstgöring på Underofficersskolan och är stamanställd vid infanteriförbandet I 5. Han döms i augusti 1914 för vårdslöshet i tjänsten och tillbringar fyra dagar i arresten.

Dagen innan julafton 1914 gifter sig korpral Axel Berggren med den fyra år äldre Hilma (Sofia) Lundqvist. Sonen Carl-Axel är nu två år gammal och har bott hos sin mormor och morfar på Carlslund Nr 3 i S:t Lars församling sedan födseln. Efter giftermålet bor hela familjen tillsammans och den 12 april 1915 går flyttlasset från Linköping till Karlskrona.

I Karlskrona bosätter sig Axel, Hilma och Carl-Axel på Östra Vittusgatan 15 och två år senare föds dottern Karin (Sofia Elisabet). Axel får samma år anställning som extrakonstapel, och från om med 1918 är han ordinarie.

När Karin föds 1917 står pappa Axel Fritiof Berggren som Poliskonstapel i kyrkboken, men 15 år senare kommer man att lägga till ett ord i en av kolumnerna, det ordet är "Sinnessjuk".

Det var nu på försommaren när vår son Oskar var med oss på Lövhälla. Vi tittade på filmen Striking Distance en kväll, och Oskar frågade - Har vi någon polis i släkten? Jag kom ihåg att jag sett en bild i farfar Einars album " Min mors bror Axel Berggren. Polis i Karlskrona". Det var när jag såg ordet "Sinnessjuk" i kyrkboken och platsen där Axel avlidit, Sankt Sigfrids i Växjö, som jag tänkte att detta måste kollas upp! Sankt Sigfrids sjukhus är det invanda namnet för de psykiatriska klinikerna på Sigfridsområdet i Växjö.

Från regionarkivet på Region Kronoberg beställde jag kopior på Axels journal. I journalen kan man läsa:

Uppfostrad i hemmet och har avlagt realexamen. Konfirmerad vid 14 års ålder. Korpral vid Linköpings livgrenadjärregemente. Volontär och senare poliskonstapel vid Karlskrona stads poliskår.

Min farfar och farmor gifte sig i Karlskrona i december 1928 medan min farfar Einar låg i flottan, och det var också i denna stad som min farbror Kaj föddes sommaren 1930.

Det finns ett kort i farfars album som jag nu förstår är taget hemma i farmor och farfars lägenhet. Det är ett kort på Carl-Axel Berggren, Axels son och alltså farfar Einars kusin.  

Hur gick det då för Axel? Jo, efter två år på Sankt Lars mentalsjukhus i Lund blir han överflyttad till ett annat mentalsjukhus, Sankt Gertruds i Västervik.

I Västervik stannar Axel fram till sommaren 1935 då man gör ett försök att skriva ut honom till hemmet.

Vistas i hemmet från den 23/7  till den 2/9, då han fick ett anfall av medvetslöshet. Låg i två dygn utan att svara på tilltal. Blev sedan våldsam och måste hållas med grannarnas hjälp. Återintagen i Karlskrona där han sedan vistas fram till november 1940, huvudsakligen kataton schizofreni, stereotyp, hallucinerande, opålitlig, uppbrusande, förströdd och splittrad. Slöare med åren. 29/11 1940 intagen å Blekinge kommunala vårdhem och sedan vårdad där. Tyst, stilla och foglig. Sköter sig själv. Allmäntillståndet har varit gott, men den 7/8 1942 hade patienten ett anfall med långsam puls, blekhet och omtöckning. Urinen gick i sängen. Sedan intagningen har patienten minskat i vikt från 71 till 54,5 kg. I februari och mars flera feberperioder.  Skärmbildsundersökning den 13/4 1944 visade på apelsinstor förkalkning. Över nedre delen av vänster lunga en massiv förtätning.

En vecka senare är Axel tillbaka på Sankt Sigfrids i Växjö. Man kan läsa att han är lugn och foglig och belåten med att komma i säng, har koll på tid och rum. I ett samtal med överläkare Kjellen i slutet av april 1944 framgår av läkaranteckningarna:

"Patienten är klar och har ganska väl reda på sig. Redogör för namn, födelseår och födelsedatum samt vet att han befinner sig på ett sinnessjukhus i Växjö. Följer samtalet väl och svarar redigt, om en en smula långsamt, omständligt och snirklat. Verkar ytterst slö, apatisk och affektlös. Han kommer från Ronneby vårdhem där han varit i tre år. Dessförinnan har han varit på sjukhus i Karlskrona. Han har varit sjuk i tio år minst. Kommer ihåg att han sista gången måste hämtas av polisen, men vet ej varför. Trivs med att vara här men säger på ett likgiltigt sätt att han vill hem. Familjen bor i Karlskrona. Uppger att han känt tryck och stickningar i bröstet sista månaden och haft mer hosta än vanligt. Känner sig även trött. När patienten blir tillfrågad om schizofrena symptom ger han undvikande eller intetsägande svar, hör "inte precis" röster och ser ej syner. Tankarna äro hans egna. Patientens allmäntillstånd är påverkat. Han är blek och starkt avmagrad. Temp 38,8, vikt 59 kg. Tänderna starkt defekta och karierade. Höger lunga utan säker förändring. Vänster: Över hela lungan dämpning, andningsljudet starkt försvagat".

I utlåtandet av överläkare Kjellen kan man läsa att Axel Berggren bör vårdas på en TBC-avdelning.

Några månader senare har Axel god aptit och han har ökat i vikt. Han ligger ute en stund varje dag om vädret är vackert. Han är lugn och stilla och sköter sig själv. Sömnen är bättre än tidigare. Efter några veckor har den smittsamma tuberkulosen dock angripit också höger lunga, Axel är fortfarande ganska lugn och stillsam. Intresserad av vad som sker, hallucinerar och småpratar för sig själv. I augusti 1945 börjar Axel att känna sig sämre, han är slö och trött och har fått besvär av rosfeber i ben och fot. På hösten tilltar ytterligare besvär i form av illamående, andningssvårigheter och oregelbunden hjärtverksamhet. Annandag jul kommer hustru Hilma på besök, vilket läkaren då också noterat i journalen "Axel blir väldigt glad och tacksam över hustru Hilmas besök".

Måndagen den 7 januari 1946 kl 8.15 på morgonen avlider Axel, 54 år gammal. Dödsorsaken är TCB i kombination med njurskador och rosfeber. Obduktion undanbes av hustrun.

Två år efter Axel, avlider också sonen Carl-Axel 35 år gammal. Jag vet inte varför Carl-Axel avled så ung, jag vet att han var ogift och arbetade som filéskärare. Kvar finns nu mamma Hilma samt syster Karin med make och två barn. Karin fick dottern Astrid (1935-1999) som trolovad med sjömannen Ossian Erik Larsson, men då Ossian "försvinner" gifter sig Karin i stället med Gunnar Nilsson som blir pappa till sonen Kjell (1941-2011).

När Hilma avlider är hon 80 år gammal och har bott i Karlskrona i över 50 år.

Sommaren 1953 var familjen Engstrand (Min pappa Jan, faster Lillemor samt farfar Einar och farmor Irma) på campingsemester i södra Sverige.

I Karlskrona hälsade man på moster Hilma. "Vi hälsade på moster Hilma Berggren som bjöd turisterna stora famnen", har farfar skrivit.

Jag frågade min faster Lillemor om hon kom ihåg något från detta tillfälle.

"Jag var 14 år, sa Lillemor och mest intresserad av mig själv. Vi campade och Hilma var änka, men det var ju hennes make Axel som sa de bevingade orden som pappa (min farfar) alltid sa till sina barn och barnbarn. Gift dig med en som är rik, dom är lika bra dom!"