Knekten Nils Johan Spetz föddes i Tidersrum socken den 22 juni 1830 som ett av tre barn till Nils Nilsson Eld (vars far var han som blev skjuten av den där kanonkulan i Lübeck) och Maria Andersdotter. Familjen bodde på soldattorpet Lerstugan, Boarps rote nr 53 i Tidersrum, Östergötland. Nils Johan var bror till Maria Christina (Maja Stina) Eld som var min farfars farmors mor.

För Nils Johan var det ett självklart val att också han, liksom sin far, farfar och farfarsfar, skulle bli knekt. 1852 noteras han i rullorna och placeras på knekttorpet Rumsand under Fallerås. Fallerås ligger på åsen nordväst om Tullerum, vid vägen mellan Norra Vi och Asby, vid Sommens sydvästra strand. Vägen är mycket gammal och har sina rötter i den ursprungliga rid- och klövjevägen mellan nämnda orter. På torpet Rumsand bodde Nils Johan och hans fru Stina Sofia Jonsdotter i 30 år. Nio barn föddes här på torpet mellan åren 1854-1976.

Torpet Rumsand var ett soldattorp i rote 59 och finns omnämnt 1626 i tingshandlingar från Sund. Torpet etablerades således före indelningsverkets införande på 1680-talet. Det finns inte noterat i kyrkböckerna före 1678, då det fungerade som soldattorp. Den förste registrerade soldaten var Bengt Larsson Strid. Han var skriven på Rumsand åren 1678 till 1693. I 1735 års jordrannsakan finns ett soldattorp i rote 59 upptaget under Fallerås, dock inte namngivet, men torde givetvis vara Rumsand. Under åren har 15 knektar bebott torpet. Av de 15 knektarna synes en ha dött i strid eller fångenskap. Övriga har fått avsked eller förflyttats. Idag är Rumsand en friköpt fritidsbostad, som välskött och rofyllt vilar på sin urgamla plats.

Ganska kul att Olas bror Joakim och hans fru, tillika min namne, Karin Strömberg har byggt en sommarstuga ca en kilometer ifrån Rumsand. I somras promenerade vi förbi torpet.

När knekttiden upphörde flyttar Nils Johan och Stina Sofia en liten bit bort till torpet Stjärnarp utmed Asbyuddevägen, inte långt från Urkons grotta.

Spetz var en särpräglad man. Han var på en gång råbarkad och finstämd. Hans humör var explosivt och beteendet studtals som om han befann sig på slagfältet, fast han stod i trädgårdslandet. Han torde nog kunna räknas till de mer begåvade. Han var för sin tid mycket beläst. Hans skrivförmåga var vida beundrad. Sådan skönskrift såg man sällan. Till detta kan föras att han var mycket talangfull, vad gäller talets gåva. När det gällde att berätta en historia, så hade varken hans fantasi eller moraliska intentioner några gränser. För att belysa några av hans något bisarra temperament återges några historier.

Nils Johans namnteckning, från pappa Nils Nilsson Elds bouppteckning
En sommardag gick Spetz ut barfota på gårdsplanen i Stjärnarp. En kattunge tyckte att hans tår var trevliga leksaker och började hoppa och nafsa efter dem. Spetz ilsknade till och vidtog radikala åtgärder. Efter det fick bygden ett nytt talesätt: "Jag ska ge dej för te leke", sa Spetz när han fläkte itu katten! Vid ett annat tillfälle skulle han ge grisen mat. Han böjde sig in över stian för att hälla ifrån byttan till hon. Grisen var ivrig och stötte emot byttan, så att allt spilldes ut. Spetz blev rasande och slog till grisen så att den tuppade av. Den vaknade till och tittade förvirrat på Spetz. Fortfarnade ilsken skrek han: "Bliger du än?" och så slog han ihjäl grisen. Hans förhållande till djur tycks ha varit problematiskt. Han ägde också får. De hade tagit sig för att hoppa över staketet titt som tätt. När han en dag steg ut på farstukvisten och såg fåren beta i lugn och ro - på fel sida staketet - var måttet rågat. Han for in i huset, slet åt sig fiolen och stråken, rusade ut och satte fart mot fåren med stråken spelande över strängarna presterande ett gräsligt ljud. Fårens musikaliska intresse låg uppenbarligen inte åt stråkhållet. De löpte åstad i vild karriär. Den här gången visste de dock inte vem de stunget hade. Spetz for efter dem vilt hanterande sin stråke. Fåren for skräckslaget över stock och sten och till och med staket. Alltmedan Spetz sprang efter dem: "Vill i flyge så ska jag läre er o flyge".

Sin familj höll han i herrans tukt och förmaning. Han var sträng mot såväl hustru som barn. Han tålde dock inte att någon talade illa om hans familj. Man levde knapert och fru Sofia, Fia kallad, fick ofta ge sig ut på tiggarvandring i bygden. Hon använde en något mer förfinad metod. Till varje nytt ställe hon kom började hon med att berätta om hur generösa deras grannar hade varit, och hur fint de hade det. Det slutade vanligen med att de inte ville visa sig sämre, utan gav den milt protesterande Fia väl så mycket som grannen.

Fia hade sitt eget sätt att presentera familjen (två av barnen hade flyttat hemifrån): "Kalle, Franz å Fine, Tilde, Mande å Mini, Emil, Spetz å så ja"

Spetz hade ett stort intresse och det var kungafamiljen. Han samlade på alla historier han kunde uppsnappa om deras kungliga högheter. Då han hade ett ovanligt gott minne, kunde han med åren underhålla lyssnare med konungsliga "Hänt under åren"-historier tills de somnade. Nils Johan var en både hjälpsam och orädd person. I kraft av det och sin förmåga att "lägga ut texten" blev han ofta anlitad för att hjälpa backstugu - och torpargrannar i kontakten med mer betydande personer och myndigheter.

Livgrenadjären Såetz fick aldrig dra ut i strid. Han utkämpade sina slag i Norra Vi. Han överlevde sin hustru med 13 år. Han bodde kvar på Stjärnarp, men de sista åren av sitt liv tillbringade han hos sin son Frans i Norrköping, där han också avled. Märkligt nog dog han i sviterna efter att ha blivit sparkad av en häst!

Här kan man läsa om Nils Johan Spetz