Tänk om jag hade vetat när vi flyttade till Kumla och Kumlaby att min farmor Irmas farmors mostrar hade bott just här knappa 200 år tidigare, och att de dessutom hade arbetat som pigor åt kyrkoherde Carl von Rosenstein. Det var självaste Gustav IV Adolf som utsett von Rosenstein, ursprungligen från Uppsala, till kyrkoherde i Hallsberg och Kumla och kanske visste Kungen vem han anställde för denne Rosenstein skulle komma att bli både biskop och ärkebiskop senare i livet. Han skulle också komma att finnas med i familjens liv på många sätt och i många år, men vi tar det från början.
I början av maj 1797 föds den lilla flickan Maria "Maja" Eriksson på torpet Stenåsen, Hamra Rote i Hallsberg. Pappa Erik är 45 år och mamma Brita 42 år när deras åttonde och yngsta barn ser dagens ljus.
Efter ett par år i Stenåsen flyttar familjen till Rambotorp i närheten av Skogaholm och här kommer Maria och hennes syskon att växa upp. En syster dör som liten av "bröstvärk" och när Maria är nio år gammal förlorar hon sin bror, drängen Eric 14 år, som dör av ett "hugg i foten"
Föräldrarna brukar Rambotorp tills dess att de är över 60 år gamla, då tar sonen Anders, med fru och 11 barn över och föräldrarna flyttar till Wiken, Å ägor (Hamra Rote) där de kommer att bo i många år. Eric och Brita kommer att bli 86 och 89 år gamla och de dör med en månads mellanrum 1841, "utfattiga och inhysta".
Marias syster Christina är den första syster som börjar arbeta som piga på Kumla Prostgård i Kumlaby och ett par år senare hittar man också syster Catharina här. Kyrkoherde Carl von Rosenstein och hans hustru Henriette Cederström levde i ett lyckligt äktenskap . Carl var föregångsman inom lantbruket, köpte de nyaste såningsmaskinerna och hade en stor ladugård med rasdjur. Han förde ett hov som det anstår en biskop med 12 000 riksdaler inkomst och allt tydde på att hans affärer var solida. En och annan anmärkte på att han hellre umgicks med officerare och adelsman än med sitt eget stånd. Hans väsen var "en sammansättning av präst, adelsman, officer och lantbrukare". Vad ingen kunde tvivla på var hans människokärlek och hans behov av att se alla lyckliga omkring sig. Rosensteins livsinställning delades av hans maka, friherrinnan Henrietta Elisabeth Cederström. Makarna var barnlösa men i Kumla prostgård och i någon skala också senare i Linköpings biskopsgård, bestämmer man sig för att öppna upp sitt hem för anförvanter och vänners barn, som under en följd av år fick en god uppfostran med utmärkta lärare till hands. Så här skriver en av de gossar som fick bo hos sin morbror och moster i Kumla.
Alla hvardagar kl. 6 f. m. både vinter och sommar måste de unga lämna sina sängar, som genast skulle ombäddas af dem själfva. På sön- och helgdagar tilläts något längre hvila, men då ägnades i stället längre tid åt toiletten, särskildt åt nödig hårkamning. "De små hade just ej alltid tålamod därmed, hvarvid stora Maja klämde fast hela pilten under vänstra armen för att fritt kunna disponera den högra till nämnda arbete". Efter lektionernas slut kl. 8 lämnades ledighet till kl. 9 för frukost, "som egentligen bestod af kall mjölk utom på söndagarna, då det bestods gröt till densamma; om den en och annan gång stektes, var högtiden stor". Frukosten för tärdes stående, sedan morgonhälsning utförts vid "Herrskapets Caffébord, där handkyssning i största fläng verkställdes först å Mormor och så Moster. Morbror syntes sällan förrän något senare vid frukostbordet" Kl. 9-12 ånyo läsning med ombyte af ämne hvarje timme. Härvid gjordes aldrig undantag annat än vid någon nära anförvants eller mer bemärkt gästs afresa, "då nödigt lof lämnades allmänt till affärden. Dylikt kunde väl ock äga rum vid tillfälle af truppers marsch eller oxdrifters förbitågande, då gemenligen på lämnad underrättelse boken ihopslogs och uppbrott skedde hals öfver hufvudet på 5 à 10 minuter." Kl. 12-3 hvilotid och middag, som intogs kl. 1 och "den af pojkarna, som ej själfmant infann sig var säker om en anmärkning från Morbror själf. Anrättningen var tarflig, bestående af en förrätt att bygga på, soppa och en lättare efterrätt. Vin var aldrig synligt, knappast då främmande voro tillstädes. Öfverst på tvärändan af bordet sutto prosten och prostinnan, till höger om henne hennes mor. Vid den andra ändan presiderade mamsell Annerstedt och i närheten sutto adjunkten och magistrarne, omgifna af pojkarna, som för öfrigt fyllde det stora bordet, de äldre gemenligen mot den öfre ändan. Den tillfällige gästen åtskiljde de båda fruarna. Samtalet var ofta under hållande. Morbror talade ej sällan i allmänhet och vände sig mycket till lärarne. Gossarna pratade naturligtvis mest sinsemellan men fingo ej höja stämman öfver bordet, om de ej tilltalades af de stora personerna. Efter måltiden samlades de äldre gemenligen i förmaket, där samtal upptog en stund." Mellan kl. 3 och 5 e. m. åter läsning, sedan lof hela aftonen, "så framt ej de äldre fingo läsa latin med Morbror i hans Bibliotek eller arbetsrum, hvilket varade 11/2 till 2 timmar. För den högre personalen serverades the kl. 6, men jag kan ej påminna mig att barnen fingo någonting vid samma tid, om ej någon gång en skorpa eller sommartiden små extra för friskningar af frukt såsom ett parti sötäpplen, som begärligt intogs. Ons- och lördagar voro eftermiddagarna i allmänhet fria, men en del däraf upptogs som andra mellanstunder af den öfverläsning hvaraf man var i behof eller af stilöfningar. Kl. 8 till 1/2 9 var tiden för aftonmåltiden vid dukadt bord. Morbror och Moster voro där vid aldrig närvarande, om ej vid högtider. De läto servera sig sin ölost eller mjölk i förmaket. Vid bordets nedre ända presiderade då Tante Gustafva, som lifligt, godt och smålustigt eller på ett henne eget lekande sätt samtalade med oss. Lärarne voro ock tillstädes. Efter aftonmåltiden var och tillfälle för umgänge 1 timme eller halfannan. Morbror arbetade om aftnarna, men gossarne lågo hvar och en i sin skrubb omkring kl. 10, om sommaren dock ofta något senare."
1812 lämnade von Rosenstein Kumla för Linköping och en tjänst som biskop. Många gångar gick nog tanken med tacksamhet och kärlek till Kumla och den ungdom som tack vare honom och hans frus omvårdnad fick en drägligare tillvaro. Spår av den uppskattade kyrkoherden finns kvar än i dag b la. i form av gatan Von Rosensteins Väg. En av systrarna Eriksson, Christina, följer med den nyutnämnde biskopen och hans fru till Linköping och jag förmodar att han lagt ett gott ord för hennes syster Catharina. Catharina får tjänst hos en ny kyrkoherden på Klostergården i Vreta Kloster. Efter några år kommer också Maria till Vreta Kloster från sin tjänst som piga i Svennevad. Maria insåg nog att man förmodligen hade det bättre hos en prost än hos en fattig bonde på landet. När prosten Johan Gustaf Askelöf så får tjänst i Tjällmo, Östergötland följer de båda systrarna med och får bo och arbeta i Komministerbostaden. Efter en tid i Tjällmo flyttar Maria, 23 år gammal till Linköping och en tjänst som piga hos von Rosenstein och hans hustru Henriette! Ungefär samtidigt som Maria flyttar in i biskopshuset i Linköping blir Carl von Rosenstein utnämnd till ärkebiskop i Uppsala, ett ämbete han kommer att ha fram till sin död i december 1836. Flytten går så dit och Maria följer med.
Som biskop i Linköping var Rosenstein en av de viktigaste tillskyndarna av anläggandet av Göta Kanal. Han var ungdomsvän med Baltzar von Platen.
Vad hände med systrarna Catharina och Christina? Catharina fortfarande arbetar kvar i i Komministerbostaden i Tjällmo 1826, då är hon 39 år gammal. Året efter gifter hon sig med Inspektor Anders Holmström, 45 år och paret får en dotter Christina Carolina Holmström. Man verkar ha det rätt gott ställt, bor på ett Nybble herrgård i Vikingstad och på Braxtsad herrgård i Östra Tollstad. 50 år gammal avlider Anders Holmström av "Tärande sjukdom". Catharina gifter några år senare om sig med Inspektor Eric Lindström och paret bor i den del av Skänninge som kallades Fållingekvarteret. Catharina dör av lungsot 68 år gammal, Eric dör två år senare av bröstfeber. Dottern Christina Carolina som Catharina fick i sitt första äktenskap gifter sig med Diponent Carl Petter Wahlgren. Paret får inga barn och Christina Carolina dör av uremi i fyrtioårsåldern. Syster Christina följer med biskop Rosenstein till Linköping och därefter till Uppsala. Hon står som Jungru, boende i kvarteret S:t Niklas. Dör ogift 77 år gammal.
Magnus är född i Tjärstad, Östergötland. Hans pappa Magnus Davidsson dör tidigt. Mamma Stina Svensdotter gifter om sig med David Månsson och får tre barn innan hon dör av "Svullnad" 1799. Magnus är då 7 år gammal. Stypappan David gifter om sig med Maja Lisa Nyström och Magnus bor med sina styvföräldrar och småsyskon i Hyttan, Siggesmåla (Tjärstad) fram till 1808 då han flyttar till Linköping.
I Linköping återfinns gossen Magnus, nu med efternamnet Åkerman, som betjänt hos änkan "Högvälborne Fru Grevinnan Magdalena Cederhjelm född Stenbock" i kvarteret Tannefors Nr 25"
När grevinnan avlider 1822, flyttar Magnus Åkerman till Stockholm och tar tjänst hos grosshandlare Carl Fredrik Bohnstedt. Både Magnus Åkerman och hans framtida hustru Maria Erikson kommer till Uppsala 1823.
I Uppsala bor ärkebiskopen med fru i Ärkebiskopshuset, kvarteret Ubbo. Här bor också biskopsparets hushållerska, betjänten Magnus Åkerman, pigorna Maria Eriksson samt pigan Gustafva Lindberg.
De visste det inte då men 30 år senare kommer Magnus och Marias dotter (Sophia Charlotta) att gifta sig med Gustafva Lindbergs son (Alarik Wilhelm Lindberg), min farmor Irmas farfar.
Den 20 juli 1835 vigs Consistorii eclas pedell Magnus Åkerman med jungfru Maria Eriksson. Giftoman är ärkebiskop von Rosenstein och om brudparet sägs Bägge äga god Kristendomskunskap med god frejd, dvs de hade gott rykte.
Consistorii eclas pedell - Magnus Åkerman var förutom betjänt till ärkebiskopen också pedell, dvs agerade också som tjänsteman vid stadens universitet. En av uppgifterna var att dela ut straff om någon bröt mot de regler som gällde. Man var en sorts vaktmästare vid skolan.
Parets dotter (och enda barn) Sophia Charlotta (min farmors farmor) föddes den 6 maj 1836. Det är ärkebiskopen som förrättar dopet och han är dessutom fadder till den lilla flickan tillsammans med sin hustru Henriette, baron Rudolph Cederström och Demoiselle Henrietta Annerstedt.
Såsom ärkebiskop krönte Carl von Rosenstein också drottning Desideria 1829, vigde kronprins Oscar och prinsessan Josefina 1823, samt döpte deras fem barn, däribland de blivande kungarna Karl XV och Oscar II. Fyra av barnen döptes i Stockholms slottskapell.
I december 1836 dör von Rosenstein och han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård. Fru Henriette kommer att leva i ytterligare 20 år.
"Rosenstein framstår som en i många stycken präktig person, låt vara att han i likhet med sina samtida ämbetsbröder inte väjde för pastoratshandel. Släkten spelade för honom en stor roll. Ett visst drag av fåfänga har samtiden noterat, och i eftermälet har han fått gälla för att vara lika mycket adelsman och officer som präst. Någon verklig högfärd kännetecknade honom dock ej. Rosenstein uppges ha sett bra ut, ett rinnande öga gav honom därtill möjlighet att ge predikningarna en anstrykning av känslosamhet"
Utdrag från husförhörslängd 17 november 1837. Här ser man att paret Åkerman också har tjänsteflickan Anna Lovisa boende hos sig.
På julafton 1838 dör Marias make Magnus Åkerman av lungsot, 46 år 10 månader och 23 dagar gammal.
När maken Magnus Åkerman avlider skriver änkan Maria ett brev med önskan om extra Nådeår. Hon får avslag hos Konsistoriet och vänder sig då till Kungliga Majestätet som tillstyrker.
Maria får bo kvar i Ärkebiskopshuset hos biskopsfamiljerna med sin lilla dotter och står som "hos mig boende" ända till 1864. Då är Maria 72 år gammal och har bott i Ärkebiskopshuset i över 40 år. Fem ärkebiskopar har hon tjänat Carl von Rosenstein 1819-1836, Johan Olof Wallin 1837-1839, Carl Fredrik af Wingård 1839-1851, Hans Olov Holmström 1852-1855, Henrik Reuterdahl 1856-1870.
De sista fem åren av sitt liv bor Maria hos dottern Sophia Charlotta och hennes familj. Hon dör av ålderdomssvaghet en majdag 1872, 75 år gammal på Odensgatan 16 i Uppsala.
