Fredagen den 17 augusti 1934 är första gången omgivningen märker en förändring i Lennarts sinnestillstånd. Lennart ska senare på hösten fylla 18 år och har varit nervös sedan ett par år tillbaka kan man läsa i den 26 sidor långa journalen. Lennart pratar i ett om idrottens alla rekord, han kan namnen på de bästa löparna, deras tider. Ska prompt tävla själv. Kan inte vara still en enda minut och springer hela tiden i väg, hans omgivning törs ej släppa honom ur sikte. Lennart sover inte, inte ens med sömnmedel och han vägrar praktiskt taget att äta. De förtvivlade föräldrarna Oskar och Augusta får återigen söka hjälp. En 23 augusti skriver skolläkare Ahrnfeldt i Köping en vårdattest.
En broder till den sjuke vårdas för närvarande å Strängnäs Hospital. En halvsyster till den sjukes moder vårdad å hospital i många år men är numera död. Föräldrarna ej besläktade. Barnaåren utan anmärkning. Gick i skolan och skötte sig bra. Blev ofta ivrig och stammade när han skulle redogöra för något. Ej missbrukat alkohol eller andra gifter. Ivrig löpare och har alldeles gått upp i denna idrottsgren alltsedan i våras. Häftig till humöret men alltid snäll. Ingen sexuell abnormitet. Kommit ihop sig med några kamrater och blivit lovad smörj, som han de sista dagarna varit väldigt orolig för. Ej tidigare lidit av sinnessjukdom.
Vårdattestens status per den 23 augusti.
Näringstillstånd utan anmärkning. Talar så ivrigt och utan något uppehåll att han delvis stammar. Hyfsat uppträdande, livliga rörelser. Talar oavbrutet, delvis osammanhängande, exalterad. Fullständigt uppmärksam, lovar att följa givna föreskrifter men glömmer dem efter en stund. Uppfattningsförmåga utan anmärkning, fullt orienterad, gott minne. Snabb i tankegången, omdömet delvis grumlat. Saknar sjukdomsinsikt, kan ej förstå att man tror honom vara sjuk. På grund av sitt oroliga uppträdande är det omöjligt att vårda den sjuke i hemmet. Om han icke inom kort kommer under vård och kan dämpas, torde fara förefinnas för att han ska skada sig själv eller andra.
För andra gången får nu föräldrarna se en son bli hämtad ifrån det lilla huset i Munktorp. Kvar hemma finns nu Sonja 21, Anna-Lisa 14 och Rune 7 år. (Sonja flyttar till Västerås senare under hösten).
Intages å Sundby sjukhus den 24/8 1934
"Var vid intagningen upprymd. Pratar om allehanda saker och ting. är någorlunda orienterad till tid och rum. Ord. 0,5 medinal till natten, vilket ej gjorde åsyftad verkan varför senare ytterligare ges 1 gm. trional".
25/8 Sömn under natten 8 timmar. Springer omkring på salen, vill ej hålla sig i säng. Pratar, sjunger och har alla möjliga trick för sig.
27/8 Man av närmast leptosam kroppsbyggnad. Ansiktet tämligen smalt, näsan rak, iris blå, hår cendré. Längd 171 cm. Vikt 55 kg. Huvudmått 56. Urinen klar, ljus och sur.
Samtal med överläkare Norrbin: Patienten kommer vårdslöst gående in i samtalsrummet, rusar med det samma fram och hälsar på samtliga närvarande allt under det att han i högljudd och sluddrande ton pratar en massa utan redigt innehåll. Svär vartannat eller var tredje ord. Upprymd, exalterad med idéflykt. Pratar mest om idrottsmän, rekord och dylikt. Säger att han själv är en själv är en stor idrottsman, speciellt löpare och presenterar sig vid samtalets början . Rockström, löpare! "Känner ni Erik Ny? Den store löparen. Jag känner honom. Han gick i samma skola som jag. Här är en jäkligt skicklig löpare, det är fan så sant. Jävlar, nu är landskampen i Oslo, fan va svenskarna vinner! Jag skulle vara med där" Säger plötsligt: - Vem är du och vänder sig mot överläkaren, rycker tag i dennes käpp utropandes - Det där är min käpp! Då denne säger åt honom att han ska vara lite mer artig i sitt uppträdande, säger patienten - Ursäkta mig, men fortsätter efter en stund på sitt gamla sätt. Pratar i ett, går från det ena ämnet till det andra men håller sig kring idrotten. Man kan med svårighet få honom att svara på frågor om sin sjukdom. Han vet mycket väl att han är på Sundby sjukhus, som är för sinnessjuka men anser ej att han nu är sinnessjuk, han blev botad av den medicin han fick vid ankomsten hit. Säger att han har varit nervös i två års tid. Han har kunnat vara nedstämd och grubblande en vecka och sedan bra en annan. Orsaken var att han ej tyckte om sitt arbete i faders smedja! På nätterna har han ibland tyckt sig höra faderns röst, som sagt åt honom att göra någonting i smedjan. (Fadern som ligger i samma rum, har dock inte sagt någonting, har ej haft några påverkningar).
Sorby i Munktorp, dit familjen hade flyttat 1922 var en liten stuga med tillhörande smidesverkstad. Stugan innehöll ett rum och kök, men på somrarna kunde vi nyttja ett extrarum som vi kallade "kallrummet". Detta rum gick nämligen inte att elda i. Vi systrar längtade alltid till sommaren då vi kunde använda detta rum, skriver min mormor Olga (Lennarts storasyster) i berättelsen om sin uppväxt.
28/8 Senare inkommen levnadsberättelse meddelar följande: Den sjuke har uppfostrats i föräldrahemmet och varit tidigt utvecklad, samt gått igenom alla klasser i folkskolan och småskolan med goda betyg. Är konfirmerad vid vanlig ålder. Hela tiden visat sig hava mycket god fattningsförmåga. Varit mycket ivrig sportsman.
Sömn fem timmar under natten. På dagen synnerligen orolig och störande, springer omkring på salen, språkar, sjunger och fäktar med armarna. Flyttas till avd. fem och ordineras långbad.
2/9 Badet har verkat lugnande enligt hans eget omdöme. Tycker att han känner sig mycket bättre. Lyssnar intresserat på referat från landskampen på radio. Pratar och svär en hel del. Skämtar med personalen och skriver virriga brev.
5/9 Visar sig vara mycket insatt i politiska förhållanden. Räknar med fart upp en hel massa av statsråden, känner till massor av tidningar och deras politiska inställning. Kommer med drastiska uttalanden såsom - Sven å Dagbladet är en borgarbracka, den vill jag inte spotta på ens! På skämt säger han att lokaltidningen här är Hospitalisternas Dagblad. Pratar om sin bror David som fått vara på dårhuset i åtta år, utan att verka berörd. Skriker åt en medpatient, som han känner igen från hemtrakten - Den där är ju långt ifrån klok, han har en syster som är lika galen!
Mamma Augusta skickar i mitten av september ett brev till överläkaren vid Sundby.
Vill härmed fråga, hur det står till med vår son Lennart Rockström, är han lika orolig ännu? Får han sova något bättre ännu? Tycks han ha reda på sig, är han elak och besvärlig? Jag tror att han längtar hem och blev sämre sedan han kom hit, men vi kunde ju ej ha honom hemma. Snälla doktorn säg mig något till tröst, jag är bedrövad tänk mina två duktiga pojkar här. Hur är det med David? Vänligen Augusta Rockström , adress O Rockström, Sorby. Var väldigt snällt att han fick stanna sådär meddetsamma.
17/9 Grälar och hotar, hör röster och ropar - Håll käften bonddjävul! Skriker och svär, hotar att slå sönder inredningen. Synnerligen störande. Får sedativa och hypnotica utan verkan. Ordinerad bad, åtta timmar dagligen.
Likadant hela oktober, kastar sig ibland i golvet varför skyddsbälte måste användas. Kastat omkring sängkläderna, varit mycket störande. Blivit slagen av en medpatient. Har långbad och skyddsbälte alltjämt.
11/11 Talar ofta om att han längtar hem, får börja vara uppe längre stunder på dagen. Först tre timmar, sedan sex timmar. Väver band.
18/11 Besök av fadern. Var glad däröver och samtalade livligt med honom. Pappa Oskar har nu två söner att besöka här på sinnessjukhuset...
25/11 Löfte att besöka kyrkan, lugn och skötsam, sköter sig i allt. Ordineras tablett Neuroli comp.
3/12 Orolig under kvällsvakten. Gråter, svär och slår i väggen. Tror att personalen pratar om och gör spe av honom, att man underrättat hemmet om att han blivit sämre.
4/12 Samtal med överläkare Norrbin: Kommer villigt till samtalet. Är visserligen något virrig och ivrig och har svårt att hålla fast vid ämnet och kan ej lång stund höra på vad samtalsledaren har att säga, men i stort sett verkar patienten tillgänglig och kan ganska bra redogöra för sitt tillstånd. Är fullt orienterad till tid och rum. Har lite svårt att redogöra för hur han behandlades första tiden han var sjuk därhemma. Säger att han fick medicin av doktor Ranström och att man sedan förde honom till Uppsala till professor Jacobowsky och att han önskade bli intagen på sinnessjukhuset därstädes, men att professorn hade sagt att patienten hörde till Sundby sjukhus. Patienten är fullt medveten om att han har varit sinnessjuk och att han är det fortfarande.
"Jag har varit mer eller mindre sinnessjuk ända sedan tre år tillbaka. Jag var inte riktigt normal när jag gick i de sista klasserna i skolan. Vid 7-8 års ålder var jag som andra barn och när jag gick och läste vid 14 års ålder var jag ännu frisk, men sedan började det. Jag fick arbete hos min far i smedjan och där blev jag misstänksam mot folk som kom och gick. Jag var folkskygg och rädd för stryk. Jag har velat undvika folk för resonemang. När det har varit bra har allt varit lättare och det har varit roligt att vara tillsammans med andra människor. När det har blivit sämre har jag undvikit människor och gått för mig själv. Har grubblat över allt möjligt, att pappa har haft det dåligt och över varför andra människor har talat om mig. Ty jag har bestämt hört hur de skvallrat. De har sagt att jag var dum. Det var min räddning att jag kom hit till sjukhuset! Ju längre jag stannar, desto bättre kommer jag att bli".
På frågan om han har hört röster svarar han att han nog hört röster, det är något som kommer inifrån. Kommer ihåg att det i mitten av augusti blev allt sämre. - Jag slog morsan, gapade och skrek. Sjukdomen trängde sig på, jag var nog farlig för min mor. Patienten säger sig ej vara fullt bra ännu. - Jag är rädd att komma hem för tidigt.
11/12 De sista dagarna lugnare och på bättre humör. Vill gärna hjälpa till med lite av varje. Får börja arbeta utomhus halva dagen. Flyttas till avd. 1.
Under januari 1935 arbetar Lennart utomhus hela dagarna och har nu också frigång ett par timmar per dag. Enligt överläkare Norrbin verkar Lennart nu öppen och ärlig och talar villigt om vad man frågar honom om. Har mycket god sjukdomsinsikt. Förstår att han har varit ordentligt sinnessjuk och att vård var nödvändig och nyttig för honom. Vill ej heller bli utskriven för tidigt utan anser att det är bäst att han får vila upp sig ordentligt innan han lämnar sjukhuset. Säger att han i flera år har tyckt sig vara lite sjuk till sinnet. Vissa tider har han känt sig olustig och har ej velat gå ut bland människor. Han har ej direkt varit rädd för dem men han har i alla fall ej tyckt om att vara tillsammans med andra utan har helst velat vara för sig själv. Sov då dåligt och låg och funderade på nätterna och tyckte sig då ibland höra röster. De sade ej några obehagliga saker. Säger att det sedan han var 16 år gammal ha varit sex perioder då han har känt sig så där nedstämd att han ej har velat vara bland människor. Efteråt har det blivit bättre igen och då har han känt sig dum som har gått och funderat och känt sig ängslig. Säger att han en gång har slagit till sin moder på ena armen, men anger inte något skäl till att han gjorde det. Sedan han kom till sjukhuset har han aldrig hört några röster mer, än då han varit riktigt omtöcknad.
Den 16 januari 1935 skickar Lennart ett brev till Herr Harald Ernestam, Wallins Speceriaffär i Köping.
12/2 Vid god sinnesjämvikt. Lugn, foglig, snäll och ordnad. Går dagligen till utearbete. Har ej missbrukat frigången.
24/2 Försöksutskriven till hemmet.
Den 17 mars skickat Lennart ett brev från hemmet i Munktorp till överläkaren på Sundby sjukhus.
Skulle nu skriva och tala om att jag lyckligt och väl är hemkommen. Jag mår bra, har hållit på och arbetat lite smått ända sedan jag kom hem och det ser ut att gå bra. Jag känner mig nu frisk och tror också att det håller i fortsättningen Högaktningsfullt Lennart Roxström
Utskriven den 28 mars 1935!
Om Lennarts tid som intagen för sinnessjukdom nämner min mormor Olga (Lennarts syster) ingenting i sin berättelse och jag tror inte heller att övriga, nu levande släktingar kände till den perioden i Lennarts liv.
Det var först när jag såg notisen i kyrkboken om att det fanns ytterligare en sinnessjuk i familjen som jag började leta i arkiven.
Oskar och Augusta kan några år senare flytta in i sitt nya fina hus, Smedslyckan med tillhörande verkstad/smedja.
Varken Lennart eller lillebror Rune hade någon lust att gå i pappa Oskars fotspår. Rune kom in på handelsskola i Katrineholm, och sedan på Missionsskola på Lidingö. Lennart bodde kvar i Munktorp och hjälpte Oskar med bokföringen. När sedan Oskar fick dåligt hjärta och diabetes fick Lennart ta över mycket av smedjans skötsel.
I Oskar och Augustas testamente är Lennart speciellt omnämnd.
Lennart drev verksamheten vidare efter föräldrarnas död, men efter några år lades företaget ner. Lennart flyttade till Fellingsbro och arbetade under en tid på Oppboga Bruk, därefter gick flytten till Storå och arbete i Stråssa. De sista åren bodde Lennart i Köping.
Lennart gifte sig aldrig, men han var väldigt släktkär och tillbringade mycket tid tillsammans med sina syskon och deras familjer.
Min farfar Einar arbetade under några år på 40-talet som maskiningenjör på Sundby sjukhus, då var Lennart sedan länge utskriven.
Inte långt efter det att Einar anställdes byggde man om en av sjuksalarna på Sundby, föreståndarinnan hade vänt sig till ingenjör Einar då hon tyckt att det var så kallt inomhus. Einar svarade då att om man jämför en full sal av människor med en ladugård full av kor, där alla avger värme, så blir det varmare genom den så kallade "Koeffekten". En skötare överhörde delar av samtalet och viskade i föreståndarens öra - Är han ny (intagen) här?
Lennart var mycket bilintresserad och när min moster Anita i början av 60-talet kom hem från Amerika (efter att ha bott och arbetat där under ett par år), var det Lennart som körde ner till Göteborg och hämtade henne tillsammans med Olga, min mamma Ulla samt morbror Arne. Lennart vågade inte köra Saaben ända in i stan, utan man sov en natt på Frälsningsarméns hotell och tog spårvagn sista biten.
Lennart dog ett drygt år efter sin storebror David, han efterlämnade en rejäl slant som syskonen fick dela på, tillika lösöret nedan!
Lennart vilar också han tryggt i graven i Munktorp, sportintresset fanns kvar livet ut. Lennart besökte Olympiska sommarspelen i Helsingfors sommaren 1952 och på en semesterresa till Italien sökte han upp Gunnar Nordahl.
