Det var inte så vanligt att man gick till fotografen i Sverige år 1898. Men bodde man i Stockholm, blev tagen av polisen så hamnade ens foto bland Stockholmspolisens signalementsfotografier. Det var också vad som hände 18-årige Emanuel Gillström från Björneborg i Visnums församling, Värmland.
Alla fångar blev fotograferade. Porträtten hamnade i särskilda fotorullor vilka ordnades efter det datum när fången skulle släppas fri igen. Bilderna användes bland annat för att poliserna ute i landet skulle veta att nu är den här fången fri igen, se upp! Fångarna skickades nämligen hem till den trakt där de bodde innan de hamnade i fängelse.
Den här berättelsen kommer att handla om några personer på min mammas sida som på ett eller annat sätt hamnat i klammeri med rättvisan.
Min mammas sida skiljer sig inte från andra släktgrenar, vem vet det kanske dyker upp fler historier här så småningom...
När familjen Gillström flyttar till Stockholm från Björneborg (Kristinehamn) i Värmland, är Emanuel 5 år gammal. Pappa Olof har precis gift sig med Agneta Nilsdotter Uhr (Emanuels moster). Emanuels egen mamma, Augusta Nilsdotter Uhr, har tragiskt dött av rosfeber 29 år gammal i maj 1884 och knappt ett år senare gifter så pappa Olof om sig med fruns nio år äldre syster Agneta. Systrarna Nilsdotter Uhr kom från Ölme i Värmland där deras pappa Nils har varit soldat. Agneta, är 39 år gammal när hon gifter sig med änklingen Olof och hon har under en tid tjänat som piga i Stockholm. Kanske är det därför de nygifta beger sig till huvudstaden ännu en gång. Familjen kommer att bosätta sig i Vasastan och inom några år finns sex barn i familjen Gillström, tre från det första äktenskapet och tre från det andra äktenskapet. Kusinerna/halvsyskonen kommer att växa upp på Frejgatan 65, idag en fin adress i Vasastan.
Emanuel är bara 17 år då han första gången är omskriven i tidningen. I en notis i tidningen Fäderneslandet 1 januari 1898 kan man läsa att "En dyr kindpust (örfil) blev för arbetskarlen Emanuel Gillström den som han härom natten på Olofsgatan tilldelade en typograf vid namn Eliasson. Handslaget, som måtte ha varit mycket kraftigt och träffade tätt intill vänstra ögat, renderade till julafton. Gillström, vilken ännu är i sin gröna ynglingaålder och nu otvunget erkände angivelsen, 40 kronor böter för våld mot person" På hösten samma år är det dags igen. I samma tidning kan man läsa "Värdinna och hyresgäst! Drängen Emanuel Gillström hade varit anställd hos en glashandlare Fagerström vid Regeringsgatan. Då han gick där ensam i magasinet plockade han till sig en del hushålls- och prydnadsglas, som han tog hem och bortbytte till sin värdinna, en änka Svensson, som i gengäld lämnade diverse klädespersedlar. För änkan Svenssons inkallande uppsköts målet till annan dag".
Under hösten 1898 häktas Emanuel för att ha stulit vita och kulörta glas, karaffiner mm till ett värde av 40 kr. Även denna gång skedde stölden från husbonden, handlanden E.H Fagerström. "Gillström blev anhållen sedan han i en matvaruhandel vid Västmannagatan tillgripit en bit bräckkorv, värd 4 öre, och sökt betala densamma med en värdelös övergångsbiljett till spårvagnslinjen. Då han springande avlägsnade sig från matvaruhandeln, blev han anhållen och några i hans kläder anträffade sönderslagna glas gav anledning till upptäckandet av stölden".
Då ett par detektivkonstaplar gör husrannsakan hemma hos drängen Gillström på Frejgatan 65, för att söka efter fler glasvaror, påträffas en större mängd porslin med Rörstrands porslinsmärke. På Rörstrands porslinsfabrik arbetar sedan ett par år tillbaka Emanuels 20-åriga syster Hilda Gillström...
I oktober 1898 åker tjugoåriga Hilda Gillström fast för stöld av porslin vid Rörstrands porslinsfabrik och på polisstationen tas detta fotografi. Hilda har en pälskrage runt halsen och en påfallande tjusig hatt. Av signalementsfotografiet framgår att hon är "porslinsarbeterska" - men inte vad brottet gäller. Det finns dock en hänvisning till en polisrapport från den 12/11 1898. Genom att läsa den, (renskriven version) får vi reda på historien bakom fotografiet. I polisrapporten går det att följa hur polisen nystar upp historien och kommer fler kvinnor på spåren, som varit inblandade i att smuggla ut porslin under kjolarna och sälja det vidare till grannfruarna i Vasastan för underpriser.
"Vid en husrannsakan hos Hildas bror Emanuel på Frejgatan finner polisen en stor mängd porslinssaker, som han menar tillhör Hilda. Polisen fattar genast misstankar om att godset är stulet, då en fattig fabriksarbeterska orimligen kan äga så mycket dyrbart porslin. Samma dag blir Hilda anhållen vid Rörstrand och förd till detektivstationen och hon erkänner att hon "der föröfvat tillgrepp av porslin". Det visar sig att "ogifta Gillström", tillsammans med ett par kollegor satt i system att smuggla ut porslin från olåsta lagerrum på Rörstrand genom att sy och fästa lösfickor under kjolarna. Mer porslin påträffas i deras bostäder. Hilda berättar i polisrapporten:
Att hon för första gången olofligen tillgripit ett brödfat, som hon stoppat innanför klädningslifvet och på detta sätt lyckats utkomma med från fabriken utan att upptäckas. Att hon för att kunna bortföra större och mer skrymmande gods gjort sig dels en större lösficka som hon medelst band fäst om lifvet och haft hängande lös baktill under klädningen, och hvari hon bortfört en mängd gods, utan att detta kunnat iakttagas af portvakten. Att hon dessutom sytt en större ficka i bakvåden å en underkjol, i hvilken ficka hon jämväl brukat stoppa större stulet gods, så hon bortfört det från fabriken. Att hon brukat gömma smärre stulna saker under armhålorna och dervid hafva en sjal kastad öfver axlarna på sig, då hon med det stulna godset lämnat fabriken.
Porslinet har sålts vidare till grannfruar runtom i Vasastan för låga priser, men också givits bort som presenter till släktingar och vänner - och använts som betalning för uppehälle, kläder och skor. Hildas veckolön motsvarar knappt värdet av två tekoppar. I ett fall har Hilda med porslin betalat en hustru Truedsson med modebutik på Drottninggatan för ett par hattar, en skinnmössa och ett "pälsgarnityr" - kanske är det hatten på fotografiet?
De tre kvinnorna åtalas och fallet tas upp i Rådhusrätten, Hilda Gillström döms till 6 månaders straffarbete för första resans stöld. Efter detta verkar livet ändå ha tagit en vändning. År 1912 flyttar hon hon in med make och dotter i en lägenhet på Strandvägen 7B, där maken står skriven som portvakt. Där kommer hon att bo till sin död".
Hilda gifter sig med Erik Paulus Rytterqvist 1901 och de får fem år senare sitt enda barn, dottern Vera Kristina. När Hilda avlider av cancer 1925 är hon 47 år gammal. Maken gifter om sig men enda barnet, dottern Vera Kristina, dör tyvärr av TBC 30 år gammal.
Vad händer då med Emanuel? Jo, han får tillbringa några månader i slutet av 1898 på Långholmens centralfängelse, också han dömd för första resans stöld.
I januari 1904 arbetar Emanuel som skärslipare och utför ett arbete på Grevgatan 16, Östermalm. Fredag eftermiddag den 8 januari faller den 23-årige Emanuel från 1,5 vånings höjd i trappan. Han skadas svårt i huvudet och förs genom polisens försorg till Serafimersjukhuset i ambulansvagn. Dagen efter finns en notis i Stockholmstidningen.
Emanuels liv går inte att rädda, måndag den 11 januari avlider han på Serafimersjukhuset. Fractura baseos cranii = Skallbasfraktur med hjärnblödning står det att läsa i kyrkboken.
Nu beger vi oss tillbaka in i landet och till släkten Arousell.
Släktskapet mellan Arousell och Gillström går via min mammas farmor Almas sida. Almas mormor var född Gillström.
I mars 1888 är Johan Erik Arousell 36 år gammal och han har precis förlorat sin första hustru Lovisa Charlotta Åsberg. Sju barn har paret fått, av vilka fem är i livet. Yngste sonen Johan Simeon är född i januari 1888. Familjen har flyttat runt i Sverige och man har till och med hunnit bo en tid i Finland! På försommaren flyttar Kristina "Stina" Olsdotter till Gammelstilla från Österbo i Österfärnebo. Med sig har hon sin oäkta dotter Anna Kristina född 1885. I december gifter sig Johan Erik och Stina och den 20 januari 1889 föds deras första gemensamma barn Erik Gottfrid. Precis ett år efter halvbror Johan Simeon!
Sex barn föds i detta äktenskap och de hann nog oroa sig för sina barn både en och två gånger under åren, Johan Erik och Kristina.... Man flyttar ofta och barnen kommer att födas i Gammelstilla, Garpenberg, Njutånger, Österfärnebo, Eda. När det så är dags för yngste brodern Karl August att komma till världen så bor familjen än en gång i Bjärnå i Finland. Om familjens första resa till Finland kan ni läsa här. Efter fem år i Finland är man tillbaka i Sverige, denna gång bosätter sig familjen i Östervåla, Uppsala län. Pappa Johan Erik står ej längre som smed utan han är nu statardräng. Efter ytterligare några flyttar kommer Johan Erik och Stina att bo sina sista år i Ovansjö, Gävleborg.
Som ni ser så finns det ett par foton bland de uppräknade barnen ovan. Ett av fotona föreställer Gustaf Ragnar Arousell, född 1895, också han finns med bland signalementsfotografierna hos Polisen.
Gustaf Ragnar är 15 år gammal när han den 1 maj 1911 skrivs in vid Gävle Sjömanshus. Han mönstrar på skonerten Thea, arbetar som kock och har en lön på 25:-/månad. I september samma år sjunker Thea utanför Gotlands kust, besättningen räddas.
1915 gör Gustaf Ragnar militärtjänstgöring i Stockholm. Under de två kommande åren rymmer han tre gånger och döms till straffarbete och fängelsestraff för förskingring samt brott mot knivlagen.
Polisunderättelse 1917 rörande värnpliktig 168 237/15 Gustaf Ragnar Arousell som är eftersökt av Flottan. Här kan man läsa om Gustaf Ragnars tatueringar, vilket får mig att misstänka att han var ute på fler långväga äventyr till havs än den med Thea till Gotland.
I en Polisunderättelse från 1919, finns så underrättelse att Gustaf Ragnar återkommit enligt meddelande från Beväringsbefälhavaren vid Flottans station i Stockholm.
Under många år är sedan Gustaf Ragnar skriven bland de obefintliga i kyrkboken, man vet helt enkelt inte var han befinner sig.
Bland obefintliga hittar man också storebror Johan Edvin Tyko Arousell som även han hade en del fuffens för sig. Johan Edvin Tyko skrev också han in sig vid Gävle Sjömanshus 1911, gjorde militärtjänstgöring som skeppseldare och var uttagen i krigstjänstgöring under 1:a världskriget. Johan Edvin Tyko straffas för fylleri, våld mot överordnad, hot mm. Står som sjöman och finns bland obefintliga i kyrkboken. Försvinner vid 27 års ålder och hörs ej av igen....
I början på 30-talet häktas Gustaf Ragnar för hemfridsbrott, stöld och misshandel. Han rör sig i trakten runt Ovansjö, där föräldrarna också bor. Gustaf Ragnar har fått smeknamnet "Gävle Raggen" och varnas för lösdriveri.
I september 1933 döms så Gävle-Raggen för 5:e resans stöld! Han får tillbringa 2 år, 2 månader och 23 dagar på Långholmens centralfängelse i Stockholm. När han friges som straffarbetsfånge i mitten av december 1935 har han intjänade 41,69 kr på fickan. Man kan läsa att Gustaf Ragnar är 1,73 m lång, har blåa ögon, konkav näsa, blek hy, cendréfärgat hår och ordinär kroppsbyggnad. Utmärkande drag är små ärr på vänstra handen. Han är tatuerad på bröst, rygg, lår, armar och händer.
Ett år efter frigivningen gifter sig Gustaf Ragnar med 17 år yngre Ruth Wenngren. Efter några år i Sandviken flyttar familjen till Stockholm och Gustaf Ragnar är radiotekniker på firma Arousells radio. Men så är det dags igen, ett halvår innan familjens andra barn föds gör sig Gustaf Ragnar skyldig till förskingring!
Gustaf Ragnar åker fast och får tillbringa en tid i cell 226 på Stockholms Stads Rannsakningsfängelse. Några år går, dottern Eivor Ragnhild avlider av lunginflammation i december 1946, endast 8 år gammal.
Familjen bestämmer sig för att emigrera till USA. Gustaf Ragnar, fru Ruth och den nio år gamla sonen Leif åker den 14 mars 1951 till USA med destination Murray, Utah.
Sex år senare är Gustaf Ragnar och hustrun Ruth skilda. Gustaf Ragnar verkar bo kvar i USA med sonen Leif medan Ruth flyttar tillbaka till Sverige. 1960 står Gustaf Ragnar som "Hotel owner and Manager", han gifter om sig med en kvinna från Örebro, Sverige (har inte lyckats spåra henne ännu).
I Sveriges Dödbok som listar alla avlidna i Sverige, står Gustaf Ragnar som avliden i Göteborg den 13 augusti 1969.
Ruth vilar på Sandvikens gamla kyrkogård tillsammans med sina föräldrar och två systrar. Sonen Leif tror jag mig ha spårat, over there... Sådan far, sådan son.
