Mitt i mellan Bollnäs och Söderhamn i Mo socken ligger byn Flor. Här föddes den 11 september 1849, Jonas Andersson, bonden Anders Larsson och hans hustru Margareta Olsdotters fjärde barn. När Jonas kommer till världen är hans blivande fru Johanna åtta år gammal och bor med sina föräldrar, dagkarl Eric Ersson och hans andra hustru Anna Olsdotter i Ställudden, Norn dryga 20 mil bort.
Norns Bruk är ett gammalt järnbruk i Dalarna, beläget i trakten kring Hedemora och Söderbärke och här växer Johanna upp som ett av 13 syskon. Johanna arbetar som piga på bruket och i Prästgården innan hon beger sig upp utefter kusten och hamnar i Bollnäs. Kanske har hon som många andra hört att det finns gott om arbeten vid de nybyggda sågverken.
Johanna är 35 år och arbetaren Jonas Andersson 26 år när de gifter sig i Bollnäs sommaren 1876.
Året innan bröllopet föds den oäkte sonen Johan Fredrik, och honom har Jonas Andersson erkänt sig vara fader till. 1877 flyttar familjen, som nu har bytt ut efternamnet Andersson till Modin, till Söderhamn där Jonas får arbete som fabriksarbetare vid sågen i Bergvik.
Sju barn kommer de att få, Jonas och Johanna. Deras dotter Vilhelmina kommer att bli min svärfar Jans farmor. När yngsta dottern Olga Maria föds är Johanna 47 år gammal!
När Jonas dör av TBC 1894 är han 44 år och arbetar vid ångsågen i Djupvik.
Man kan läsa i kyrkboken att hustrun Johanna någon gång/gånger under 1890-talet också drabbas av Fallandesot, dvs ett epileptiskt anfall.
Fallandesjuka och fallandesot är äldre benämningar som ofta ses i gamla texter och kyrkoböcker. Begreppen syftar på att en person som drabbas av ett epileptiskt anfall ofta faller omkull.
Livet går vidare, sönerna fortsätter i pappa Jonas fotspår. 1902 börjar bröderna Fredrik, Karl och Wiktor att arbeta vid sågen i Runemo, ca 7 mil från Söderhamn inåt landet. Mamma Johanna och de yngre syskonen flyttar med.
Två år senare återfinns bröderna Modin med familjer samt mamma Johanna i Åryd, två mil öster om Växjö. Nu finns det järnväg att ta sig fram med, så det blev också lite lättare att flytta mellan sågverken. Även syster Vilhelmina och hennes make Karl Strömberg flyttar hit. Bröderna Modin arbetade som Klampare och Stabbläggare.
Virkessortering kallades för klampning och de som utförde jobbet var klampare. På axeln hade klamparen en kudde som han kunde balansera bräderna på när han sorterade virket på brädgården. Sedan var det stabbläggarens uppgift att stapla virket uppe på den kanske så småningom omkring 6 m höga stabben. Stabbläggarna hade det hårdaste och mest riskfyllda arbetet och hörde till brädgårdsadeln och därför rankades de som högavlönade inom sågverksindustrin.
De visste det inte då men många år senare skulle bröderna Modin och svåger Karl Strömberg äga sågverk och titulera sig Disponenter.
Bröderna Modin, deras familjer och mamma Johanna flyttar uppåt landet efter några år i Åryd. Bror Albin Konrad stannar kvar och arbetar som Klampare fram tills dess att han avlider av TBC 25 år gammal. Vårdas då i Uppsala. Även svåger Karl Strömberg med familj stannar kvar, men det återkommer jag till i en egen berättelse. Bröderna Modin är väl etablerade i sågverksbranschen och i juli 1917 köper man Ruukassågen (Bollnäs Trävaru AB) som komplement till Holmosågen i Röste, Bollnäs. När driften i "Nya" Bollnäs Trävaru, kommit i gång för fullt så drabbas ägarna av en stort bakslag. 1 november 1919 brinner hela sågverket ner. Man bygger dock upp sågen på nytt och verksamheten kan fortsätta.
När Johanna Modin dör av lunginflammation i Röste, 87 år gammal har även dotter Vilhelmina med make Karl Strömberg och barn flyttat upp till Bollnäs. Dottern Olga, som förblir ogift bor i Mora och dotter Anna Lisa med make och dotter i Romfod, Essex i England. Många av familjemedlemmarna Modin ligger begravda i familjegraven (kvarter 10) på Bollnäs Kyrkogård
