Min farmor Irma (Lindberg) Engstrand föddes just idag, den 13 september 1903, för 117 år sedan! ❤️ Farmor skulle komma att bli 95 år gammal och var en av de lyckliga som överlevde den hemska sjukdomen tuberkulos. Hösten 1925 är farmor Irma Maria Lindberg 22 år gammal och bor och arbetar som hembiträde på Vanadisvägen 44 i Vasastan, Stockholm.
Farmor hade flyttat till storstaden från Söderhamn året innan och nu känner hon sig inte pigg. På Kungliga Serafimerlasarettets Röntgeninstitut, konstaterar man att nedre delen av lungan är täckt av en massiv förtätning. Röntgenundersökningen visar på den fruktade sjukdomen tuberkulos, TBC. Efter 6-7 veckor på Serafimersjukhuset läggs farmor in på sanatoriet i Mohed strax utanför Söderhamn. Ett halvår senare mår farmor bättre, flyttar till Stockholm igen och träffar farfar Einar Engstrand.
I juni 1930 föds farbror Kaj och några veckor senare slår sjukdomen till igen. Värk i ryggen, hosta, dålig aptit....
Den lilla familjen bor vid denna tid i Karlskrona då farfar Einar är anställd vid Kungliga Handelsflottan. Svärföräldrarna i Norrköping Gunnar 48 år, Augusta 50 och faster Gunhild 27 år tar sig an den lille gossen.
Irma läggs in på Kolmårdssanatoriet i november 1930. Sanatoriet hade fyra avdelningar för vuxna patienter med lungtuberkulos samt en barnavdelning, sammanlagt 110 vårdplatser. Irma låg på avdelning 4, sal 22 enligt den påskhälsning hon fick av sina svärföräldrar och sonen Kaj påsken 1931. Liksom andra sanatorier hade Kolmårdsanläggningen strikta levnadsregler för patienterna. Det var brukligt att en av dagens liggkurer skulle utgöras av tysta timmen då patienterna inte fick samtala med varandra. Vikten av frisk luft framgår av att fönstren till vårdsalarna kunde vara öppna även under kalla perioder och att fårskinnspåsar anskaffades till ligghallarna. Alla patienter hade spottflaskor för att inte sprida bakterier genom upphostningar. Flaskorna skulle rengöras och innehållet destrueras i en sputumkokare, ett föga avundsvärt arbete.
Kolmårdssanatoriet, öppnades den 25 april 1918 för 186 patienter fördelade mellan Östergötlands läns landsting och Norrköpings stad, som inte tillhörde landstinget. Vid denna tid fick landets större städer själva ansvara för sjukvården. En kommitté hade arbetat med förberedelserna i sex år. Man valde slutligen, till lokalbefolkningens bestörtning, att placera sanatoriet i närheten av Krokek vid Bråvikens norra strand där luften, det skyddade läget och närheten till järnvägsstation uppfyllde kraven. Sjuksalarna i tre våningar var riktade mot söder. Den 120 meter långa fasaden saknar entré. Det var brukligt att den var diskret placerad för att inte störa patienter eller nyanlända. I ytterändarna finns ligghallar i form av balkonger för sammanlagt 60 patienter. I öster fanns ytterligare en ligghall med 70 platser. Det fanns även röntgenutrustning, operationssal, laboratorium, panncentral, svinhus, stall, personalbostäder samt hus för obduktion.
Den sjuka, vänstra, lungan opereras bort och två år senare blir Irma utskriven. I maj 1933, får Kaj flytta hem till sina föräldrar igen och familjen flyttar till Göteborg. I februari 1934 vid återbesök på sanatoriet i Kolmården blir farmor friskförklarad.
