Farfar Einar på de sju haven!

"Signalemang: Längd: 181 cm, Ögon: Gråblå, Hår: Mörkt, Övriga kännetecken: Kraftig kroppsbyggnad, frisk hy, normal näsa, en mindre brun fläck å hakan"

3 april 1924 skrivs Einar (Axel) Engstrand in vid Sjömanshuset i Karlskrona för tjänstgöring vid Kungliga Flottans maskinavdelning, Einar är då 17 år gammal. 6 år, 6 månader och 28 dagar senare överförs Einar från den fasta tjänsten vid krigsministeriet, till Norrköpings Sjömanshus och Handelsflottan. Einar börjar som skeppseldare och får efter underofficersutbildning, tjänstgöring som korpral. När Einar skrivs över till Handelsflottan har han titeln Övermaskinist!

"Yrke vid antagningen: Elektriker, Folkbokföringsort vid antagningen: Norrköping S:t Olai församling, Östergötlands län. Närmaste anhöring: Fader Lokförare Gunnar Engstrand Östra Kyrkogatan 26 a i Norrköping"

Korpralskolan 1926. Einar mitten näst längst bak med kryss på mössan.
Det kom en ny årskull till Karlskrona varje år. En skara tonårspojkar av vilka många tidigare knappt varit utanför hembyn på egen hand. Några var blyga och försagda, medan andra under kaxigt skrävlande traskade iväg till skeppsgossekasernen Anckarstierna. Där fick de genomgå en rad prov och undersökningar för att avgöra om de var av det rätta virket för att bli dugliga örlogsmän. De som inte klarade proven blev hemskickade. För dem som antogs var prövningarna långtifrån över. Genom utbildning, disciplin och kamratfostran skulle de under tre år formas till följsamma kuggar i det maskineri av lydnad, laganda och muskelkraft som krävdes för att manövrera ett fartyg. Vad som väntade pojkarna framgår av texten i värvningsbroschyren ”Skeppsgosselivet i ord och bild”, som gavs ut 1928: Skeppsgossekåren är avsedd för riktiga pojkar. Morsgrisar passa icke där. Skeppsgossen får vänja sig vid ordning och disciplin, men han blir samtidigt vänligt omhändertagen och på det omsorgsfullaste vårdad. Han får leva ett friskt, härligt och omväxlande liv – ett liv för en hurtig pojke. I hans kommande yrke väntar honom väl i regel icke "guld och gröna skogar", men om han sköter sig kan han uppnå underofficerens – i de bästa fall måhända officerens – aktade ställning och dessutom en genom pension tryggad ålderdom. Skeppsgossarna, i sina blå bussaronger och med mössan på svaj, hade varit välkända figurer i Karlskrona ända sedan staden grundades, och när kåren avvecklades 1939 hade den fostrat pojkar till sjömän i över tvåhundrafemtio år.
Examen i underofficersskolan. Einar näst längst till höger på nedersta raden.

Från det att pojkarna skrevs in i kåren gick utbildningen ut på att främja "sjömansandan". I stället för namn användes ett tilldelat nummer, och de personliga tillhörigheterna fick inte vara fler än vad som rymdes i en kista ombord på skolfartyget eller i ett litet plåtskåp i kasernens sovsal.

N:r 69 Engstrand
Efter tre års grundutbildning blev gossarna ”karlskrivna”. Då övergick man till sjömanskåren för att tjänstgöra på flottans fartyg, där man var kontraktsbunden på sex år.
Einar 1925

Einar föddes i Linköping den 25 november 1906. Både Einar och storasyster Gunhild (1903) var födda innan föräldrarna Gunnar och Augusta gifte sig, och står som oäkta i kyrkboken. Pappa Gunnar begär dock skriftligen att få barnen antecknade som sina.

Till Norrköping och Östra Kyrkogatan (heter Kristinagatan sedan 1958) flyttade Gunnar och Augusta från Linköping med sina barn Gunhild (13 år) och Einar (10 år) sommaren 1916.

Efter en tid på folkskolan S:t Olai i Norrköping börjar Einar på Högre Allmänna Läroverket. Betygen var väl inte så där lysande - Hur f..n kan man få C i Kristendom, sa pappa Gunnar!

Gunnar gick från att arbeta som lokeldare till att bli lokförare, ett yrke som på 1920-talet hade hög status. Familjen Engstrand hade råd att hyra en sommarstuga några mil ifrån Norrköping, där som ni vet vi huserar än idag.

Lilla Stugan, Stora Lövhälla 1922. Augusta, Einar, Gunnar och Gunhild 

I början av april 1924 skrivs Einar ut från kyrkboken i Norrköping och står som utflyttad till Karlskrona Amiralitetsförsamling. Einar är 17 år gammal och står som elektriker i kyrkboken. För ung för militärtjänstgöring men i Karlskrona fanns Skeppsgossekåren. Kanske tyckte pappa Gunnar att detta var en lämplig utbildning för sonen, som ju ej hade så lysande betyg.

För att få tillhöra församlingen var ett av kraven att man var anställd vid Försvarsmakten inom marinen. När Einar några år senare gifter sig med Irma, sker det här i Amiralitetskyrkan, älste sonen Kaj är också född i Karlskrona.

I Einars Sjöfartsböcker kan man följa hans resor till sjöss. Här finns betyg, tjänstgöringsgrad, lönegrad, utbildningar han genomfört, fartyg han tjänstgjort på. Allt noga bestyrkt av högre befäl.

Utbildningar för N:r 69 Engstrand: Det är rekrytutbildning, korpralsutbildning, underofficersutbildning samt särskilda kurser. Medelbetyg enligt betygsskalan nedan.

Det finns en sida i boken med utdrag ur sjukjournal, och man kan se att Einar har varit sjuk några gånger. Sommaren 1925 ligger han på fältsjukhus i 49 dagar! Notering finns om att han är beviljad en månads tjänstledighet.

Första gången det bär av till sjöss är den 22 augusti 1926. Einar är nu 19 år gammal.

Resan går med HMS Pansarskepp Sverige och man är borta i 55 dagar.

Man kan läsa att fartyget var 119,72 meter långt, 18,63 meter brett och hade ett djupgående på 6,25 meter. Skrovet var byggt av nitat stål med överlappande plåtar, och hade pansarplåt i vattenlinjen samt på däcket. Då HMS Sverige byggdes fanns utrymme för en besättning på totalt 443 man. Einar står som "elev i maskinskola", i boken. Maskineriet utgjordes av tolv koleldade pannor i fyra eldrum som levererade ånga till två ångturbiner. Pannorna placerades i två grupper om sex stycken, vilket innebar att fartyget behövde två skorstenar. Vid högsta fart levererade pannorna 132 ton ånga per timme med 18 bars tryck, och man behövde då elda 270 ton kol per dygn. Då man inte var säker på att kunna elda så mycket kol under en längre tid, utrustades varje panna dessutom med två oljebrännare, vars oljeförråd räckte till 20 timmars forcering. Nästa resa går med HMS Tapperheten, en kortare tur på ett par dagar.

Onsdagen den 27 oktober 1926 åker man ut med Pansarkryssaren Fylgia, också kallad "den vita svanen". Fartyget hade fått sitt namn från fylgjor (övernaturliga väsen) i den nordiska mytologin. Förmodligen tränade man under några dagar för ett viktigt uppdrag som skulle äga rum en dryg vecka senare.

Prinsessan Astrid var född 1905 och dotter till prins Carl och prinsessan Ingeborg. På sommaren 1926 vistades familjen på sitt sommarresidens Fridhem, Norrköping, inte långt från våra sommarstugor vid Lövsjön. Dit inbjöds kronprins Leopold av Belgien och en romans mellan de båda uppstod. Då hade prinsessan Astrid tidigare varit på besök i Belgien på ett av kungens sommarslott. Redan i september eklaterades förlovningen och den 4 november hölls den borgerliga vigseln i Rikssalen på Stockholms slott. Efter bröllopsmiddagen på kvällen lämnade det belgiska kungaparet och kronprinsen Stockholm och återvände till Belgien för att förbereda den kyrkliga vigselceremonin i Bryssel. Prinsessan Astrid tog sig via tåg till Malmö där den svenska kryssaren HMS Fylgia hämtade upp Astrid och hennes familj. 8 november kom man fram till till Antwerpen där prinsessan togs emot av tusentals väntande människor. Den 10 november vigdes paret i domkyrkan Sainte Gudule i Bryssel.

Astrid och farfar Einars resa!

När kronprinsessan och hennes familj gått iland fortsatte Fylgia sin långresa. 13 april 1927 var man tillbaka i Karlskrona igen, efter 164 dagar till sjöss.

Har fått hjälp av min pappa Jan, som återger vad Einar berättat: "I Vera Cruz, Mexico bjöd pappa upp en vacker tös, som tillhörde någon eldfängd mexikanare. Pappa klarade livhanken tack vare några kompisar".

Väl i Sverige är Einar är tjänstledig en vecka i april innan det är dags för nästa tur.

Den 22 april 1927 åker Einar iväg med depåfartyget HMS Svea, vilket var Sveriges första bepansrade fartyg (med kanoner från Bofors). Det blir en riktig långresa, inte förrän den 19 augusti 1928 är han tillbaka i Karlskrona igen, en resa på 486 dagar! Fartyget håller sig runt Sveriges kust och någon gång där på våren, sommaren 1927 träffar han Irma på Dalarö i Stockholms skärgård.

Irmas tvillingbror Ivar dör i januari 1928 och Irma flyttar då från Stockholm hem till föräldrarna i Söderhamn. Hela hösten 1928 tillbringar Einar på underofficersskolan i Karlskrona och den 22 december gifter sig Einar med Irma (Maria) Lindberg, som nu kommit hitflyttandes till Karlskrona.

25 april 1929 är det dags för ännu en resa. Även denna gång med HMS Pansarskepp Sverige. Resan varar i 117 dagar, man är åter i Karlskrona den 19 augusti. Pansarskeppet Sverige håller sig i Europa, jag har hittat en samling foton tagna av Gunvald Berger, som måste ha varit med på samma båt som Einar. Ombord på HMS Sverige fotograferade Gunvald bland annat kung Gustav V:s statsbesök i Estland och Lettland 1929, samt en landstigningsövning som matroser och officerare genomförde på Stabbo i Stockholms södra skärgård samma år. Kanske är Einar med på någon av bilderna.

30 juni 1930 föds sonen Kaj, och ett par månader senare ger sig Einar av på sin sista resa som anställd av Kungliga flottan.

Med torpedkryssaren HSM Psilander är Einar borta från mitten av augusti till den 18 oktober.

HSM Psilander

Einars tid vid Kungliga flottan är nu över. Han har kommit så långt han kunde, underofficer, inom flottan. Nu väntar istället Handelsflottan och i slutet av oktober flyttar Einar, Irma och Kaj till Norrköping där Einar skrivs in vid Norrköpings Sjömanshus.

Väl i Norrköping, mår hustru Irma inte bra. Hennes tidigare TBC har gjort sig påmind. Läkarutlåtandet visar på återinsjuknande i den farliga sjukdomen och bara en dryg vecka senare måste Einar ge sig av igen. Den första av totalt sju resor som anställd i Handelsflottan går den 15 november med ångfartyget S/S Lucy via Helsingborg till England. Kaj tas om hand av farmor Augusta och farfar Gunnar. Som om inte eländet är nog, förliser S/S Lucy utanför Englands kust julafton 1930! Besättningen klarar sig och får bo på Cliffmount hotel i Runswick Bay.

Einars övriga resor med Handelsflottan

Mercia 4 februari 1931 till 10 november 1931: Nästa resa för Einar är med ångfartyget Mercia. Einar arbetar som 2:e maskinist och resan går från Gdansk till Nord - och Östersjöhamnar.

Mercia 11 november 1931 till 9 februari 1932: Även denna resa med Mercia och Nord- och Östersjöhamnar. Einar får efter denna resa ledigt ett par månader. Einars föräldrar bor i en lägenhet på Norra Kungsgatan 11 i Norrköping, här bor Kaj och Einar när han är på land, medan Irma vistas på Sanatoriet i Kolmården.

Handelsfartyget Mercia. Den 29 september 1939 gick hon från Sundsvall med torr sulfitmassa. Tre dagar senare stoppades hon i Södra Östersjön av ett tyskt flygplan en Junkers Ju 52 från Küstenfligergruppe 706 och uppmanades gå till Stettin. En Vorpostenboot satte senare ombord en prisbesättning. Eftersom lasten kunde användas för tillverkning av bomullskrut förklarade fartyg och last konfiskerade för tysk räkning.

Acacia 24 april 1932 till 19 juli 1932: Resan går till hamnar runt om i Europa.

Med Kolsnaren gör Einar fyra resor.

Min pappa Jan har kvar ett emblem som skulle sitta på rockslaget på uniformen. En flagga med texten RTAB - Rederie Transatlantic AB, där Kolsnaren ingick. "Pappa översatte alltid detta till Robbes and Bombs together"

Rederi Transatlantic AB
Kolsnaren, här i Göteborg

Kolsnaren 30 juli 1932 till 28 september 1932: Till Västafrika, Einar är nu 3:e maskinist. En månad ledigt innan nästa resa och Einar åker hem till Norköping.

Kolsnaren 27 oktober 1932 till 28 april 1933: Denna resa går till Indien och Afrika, man är borta i ett halvår.

I Rangoon i Burma blir Einar spådd! Mycket kommer att slå in...

Spådomen: Enligt vad min pappa Jan kommer ihåg hände ungefär följande när Kolsnaren låg för ankar utanför Burmas kust: Någon knackade på dörren och denne ville spå pappa, han ville inte. Sedan berättar pappa att denne spåman hade tittat på honom genom hyttfönstret och rätt som det var fanns han inne i hytten. Hur som helst bad han pappa att tänka på en blomma. Och hur han än tänkte var hjärnan blockerad och det fanns bara en. Det var ROS. Mycket riktigt han gissade detta. Sedan berättade spåmannen att hans pappa hette Gunnar! Vidare att mamma Irma hade blivit sjuk på nytt. Hur många barn de skulle få. Vad som skulle hända i hans karriär och liv. Dessa detaljer kommer jag dessvärre inte ihåg. Han berättade dock att det hade inträffat som spåtts. Han gav pappa ett lyckonummer, vilket vet jag inte. Det var så att besättningen hade som regel att spela om vem som skulle bjuda på en omgång (antar att det är dricka) längs resan. Man skrev visst ner en siffra på ett papper och som sedan drogs. Hur ofta detta skedde vet jag inte, men på hela hemresan behövde pappa inte bjuda på en enda omgång!"

Kolsnaren 13 maj 1933 till 16 juni 1934: Denna gång går färden till USA, och man kommer att vara borta i över ett år! Efter det att Irma återhämtat sig från sin TBC på Sanatoriet i Kolmården tillbringar hon 33 dagar ombord Kolsnaren i Östersjön tillsammans med maken, innan Einars resa över Atlanten. Irma och Kaj bosätter sig sedan i Göteborg, Irma blir helt friskförklarad i februari 1934.

Kolsnaren 2 juli 1934 till 13 september 1935: Den sista resan Einar gör med Handelsflottan går också den till USA. Man reser även till Sydafrika (Kapstaden) och Västafrika. Min pappa Jan berättar: "Kommer ihåg berättelsen om när de passerade Afrikas västkust. När de lastade förnödenheter kom lokalbefolkningen ut med skaffning till båten på redden. Som belöning ville man gärna ha salt. Det berättades att man då hade gett en man som gått ombord en dryg matsked salt. Han slukade densamma längtansfullt. Ögonen rullade sedan en lång stund och det var säkert kämpigt att äta så mycket salt på en gång  När så hade skett sade mannen med eftertryck orden ”Plenty enough, too much no good”. Den perfekta översättningen för vad vi kallar lagom".

Lokalbefolkningen kom ut till fatygen som låg "på redden" med sk. "Krejare" för att få eller byta till sig förnödenheter

"En annan händelse var när kaptenen på båten hade en papegoja som sades kunna tala. Vid ett tillfälle hade några besättningsmän försökt att få kontakt med den språkande papegojan. Då den trots försök inte ville språka hade de sänkt ner densamma i en hink vatten. Upphängd med vatten rinnande på gojan kom kaptenen förbi och skällde ut männen. De förklarade att de ville höra gojan tala. Då sa kaptenen att ”tala kan den nog men tänka gör den desto jävligare!"

Den 13 september 1935, på hustru Irmas 32-årsdag angör Kolsnaren Göteborgs hamn och den sista september tillträder Einar en tjänst som maskiningenjör vid Vänersborgs sjukhus. Tiden på sjön är över, frånsett fiske på Lövsjön, men stora maskiner kommer Einar att ägna sig åt hela livet.

Einar och Irma, nästan 70 år hann de vara gifta.