"Liket av en ytterligt fet äldre kvinna"
Så lyder första raden i obduktionsjournalen efter Anna (Charlotta) Ljungström från Köping. Anna var 55 år gammal när hon avled på Sundby sjukhus den 13/2 1932. Anna var dotter till min mormors mormor och halvsyster till min mormors mor.
Jag har ingen bild av Anna, men på kortet ovan ser ni mamma Charlotta samt Annas två systrar Beda (helsyster) till vänster och Augusta (halvsyster) till höger. Längst till vänster sitter Charlottas make Per Erik Lindberg och mellan makarna, deras gemensamma son Helge (halvbror till alla systrar).
Anna föddes i Köping lördagen den 12 maj 1877. Mamma Charlotta var då 22 år gammal, hennes make trädgårdsmästare Karl Johan Ljungström var 37. Tre år senare föds Annas syster Beda och ytterligare ett år senare överger pappa Karl Johan sin familj.
I Västmanlands Läns Tidning kan man den 11 februari 1882 läsa.
Efterlyst är arbetaren Karl Johan Ljungström som i november avvek från sin bostad i fd. tändsticksfabriken vid Västerås, efterlämnade hustru och barn som fallit fattigvården till last i Köpings socken, där de äga hemortsrätt.
I november 1882 kommer ett brev från Karl Johan, skickat från Stigtomta station utanför Nyköping. Kan han ha skrivit fel år Karl Johan, var det kanske hit han begav sig i november 1881 när han försvann, och så hände något..... I brevet låter det inte som att han övergett sin familj, dog han plötsligt? Vi lär nog aldrig få veta.
Jag vill be Prosten vara god att skicka mig ett arbetsbetyg för jag kom inte att begära ut något när jag reste ut att tjäna efter plats mycket efterfrågan i bland di som går här efter arbete om di har något betyg men jag kan väl tro jag får någon lägenhet förrän på våren så att jag kan få taga min familj med mig. Jag har väl kunnat få lägenhet här på hösten men det har inte varit några bra platser utan jag har dröjt med att känna någon bättre plats och så blev jag utan till sist. C J Ljungström, Trädgårdsmästare
Charlotta hamnar så på fattighuset i Köping med sina små flickor. Nåra år senare föds min mormorsmor Augusta (oäkta) och 1894 föds Helge (oäkta, men pappa är Per Erik som senare kommer att gifta sig med Charlotta).
I Köpings Tidning kan man den 8 Maj 1895 läsa:
Trots efterlysningar i tidningen förblir Karl Johan försvunnen. Många år senare förklarar så domkapitlet Charlotta som skild från sin försvunne make, och hon kan i januari 1901 gifta sig med Per Erik Lindberg.
Anna lämnar fattighuset i Köping ungefär samtidigt som halvbror Helge föds. Hon arbetar som piga i Skinnskatteberg och Västra Skedvi. 24 år gammal kommer hon till Stockholm där hon står skriven på Jungfrugatan 10 på Östermalm. 1904 är hon tillbaka i Köping och står då som sinnessjuk piga i kyrkboken. "Har under åren i Stockholm, ingenstans varit kyrktagen", skriver prästen i kyrkboken. Systrarna Beda och Augusta befinner sig också i Stockholm under dessa år och kanske var det de båda som fick hjälpa Anna att komma tillbaka till Köping.
Man måste från fattigvårdens sida ha tillkallat läkare då Anna kom tillbaka, och förmodligen betett sig underligt, för efter det att Stadsläkare Gustaf Eriksson i Köping undersökt Anna, skriver han ett intyg:
På grund av ovan meddelade upplysningar och av iakttagelser gjorda av mig den 17 och 22 mars 1904 anser jag att fd. tjänsteflickan Anna Charlotta Ljungberg från Köping vara sinnessjuk och i behov av vård på hospital.
Mamma Charlotta skriver under intyget, så gör också prästen och ordföranden i fattigvårdsstyrelsen som önskar vård av Anna Charlotta i 3:e betalningsklassen (betalningen för vården sköttes av stat och kommun).
Vad var det då man grundade sina farhågor på?
Stadsläkaren skriver i sitt utlåtande att han redan för några år sedan rådfrågat pigan Anna angående hennes sjukdomstillstånd. "Hon hotade då att taga sig av daga". Läkaren skriver vidare att modern förefaller egendomlig till lynnet och att fadern, som varit en fattig trädgårdsmästare, tidigt förlöpt hemmet. Familjeförhållandena har varit ogynnsamma, uppfostran försummad. Är konfirmerad men ständigt retlig till lynnet. Stundtals villig att arbeta men vid minsta motgång överger hon alltsammans. Man kan också läsa att Anna blivit särskilt underlig den sista tiden, vilket hon själv uppger bero på att hon fått falska förhoppningar om äktenskap. Hon har hotat sin omgivning med hugg och slag, velat skada andra och sprungit till skogs. Kastat ut maten genom dörren och åter hotat med att taga sig av daga. Tankeverksamheten verkar något trög, rösten är klar men rörelserna något häftiga, man konstaterar också att Anna haft värk i huvud och ben.
Anna får bo kvar i fattighuset i Köping i ett par år efter utredningen, men den 12 februari 1906 skrivs hon så in på Uppsala Hospital (kom att heta Ulleråkers sjukhus från 1931).
Byggnadens utformning präglades av tidens vårdideologi. De sinnessjuka skulle bort från den förvirrande omvärlden och bringas i ordning genom en regelbunden livsföring, renlighet och ordning. Ordningen återspeglas i den fysiska miljöns strikta symmetri och åtskillnader mellan olika kategorier av patienter. För att få ljusa korridorer utformades byggnaderna med en korridor med en enkel rad rum på ena sidan och rumshöjder uppemot fyra meter. Byggnadens mittdel har en utformning som kyrkobyggnad som rymmer ett kapell och under denna en festsal.
I journalen från Uppsala kan man läsa att Anna, när hon skrivs in, är 155 cm lång och väger 58,5 kg. Skallens omkrets är 55,5 cm och pulsen är 80 slag per minut. Man skriver att hon nu vårdas sängliggande på avd. IV, hon sköter sig själv men på avdelningen är patienten retlig till lynnet. Hon sitter stundtals och skakar på huvudet, plirar med ögonen och är butter och tvär i sitt sätt. Hon visar inget intresse för omgivningen och tycks vara likgiltig för sina närmaste. Hon kan sitt födelseår och födelsedag. Tror dock att det är år 1895 eller 1896. Hon vet också att platsen hon är på är Uppsala Hospital.
31/3 I allmänhet lugn och arbetsam. sista tiden pratat mycket för sig själv. Ser förargad ut, grälar ibland. Drar gärna förklädet över öronen.
9/7 Har flyttats till annan avdelning efter bråk, slog de andra patienterna men nu rätt vänlig. Bjöd sköterskan på karameller.
30/9 Mycket glad åt promenader i skogen, slår sina medpatienter och drar dem i håret. Grälar, skriker och svär. Mycket arbetsför.
(1907) Arbetar fortfarande men blir ofta upprörd, slår patienter som kommer i hennes närhet. Ofta orolig på morgonen då hon sparkar på dörrar, lugnare fram mot dan. Skärmar sig från avdelningen genom att sitta med kjolen dragen över huvudet.
(1908) Har flyttats till annan avdelning, då hon var för bråkig och opålitlig, sitter gärna med kjolen över huvudet. Blottar sig för övriga patienter. Får ökad dos medicin.
(1909) Fruktansvärt högljudd, ökar medicineringen. Vet namnet på sina medpatienter på överläkaren samt på sina sköterskor. Testas på de tio budorden, samt namnet på regenter i Norge och Sverige (går sisådär). Testas på enkel addition samt multiplikation.
- Vad ligger närmast, Norge eller Japan? Svarar Japan, men ändrar sig sedan till att det är Norge.
- Vad mäter man med en termometer? Svarar att man mäter värme.
Patienten berättar att modern är elak. En syster är hemma och en är skräddare. Mannen som hon skulle gifta sig med är hemma i stan och har trevligt. På frågan om hon varit känd för att ha varit dum, är svaret Ja! Det gick bra för henne i skolan, hon hade lätt för läsning. Strax innan hon "blev sjuk" började hon höra röster samt hade grubblerier. - Jag är nervsvag säger Anna. Hur yttrar det sig, frågar läkaren? - När jag blir rädd, och genom sorg. Vad är det för sorg, frågar läkaren? - Det är bara elaka människor, de är stygga och vill henne illa. Anna berättar att hon gärna vill gifta sig " Det är redbart". Hon säger att hennes medpatienter är sinnessjuka, själv är hon nervsvag. Flyttas till avd. V.
(1911) River sig gärna på händerna och dunkar huvudet i väggen. Våldsam, slår medpatienterna på natten, får enkelrum. Arbetar fortfarande flitigt.
I oktober 1912 flyttas Anna till nybyggda Säters hospital. Finns ingen notering om att hon någon gång under åren i Uppsala fått besök!
De svenska sinnessjukhusen uppförda under tidigt 1900-tal var ibland större än många städer. När Säters hospital öppnade 1912, med 830 vårdplatser, hade Säter 1 000 invånare.
Diagnosen hon får här är Dementia primaria - Schizofreni!
I den nya journalen återger läkaren vad som tidigare skett och vad som ligger bakom Annas vistelse på sinnessjukhus. Här står att hon hallucinerar, slår sig själv, är liknöjd och retas av sina röster. Vid ett första samtal säger Anna att det är bra här, men ej så bra som i Uppsala. Hon berättar att hon är 35 år, medger att hon är sjuk och har varit det i många år. Har hört röster i många år, vad de säger vill hon ej tala om. Nu är det bara ringningar i höger öra. - Jag lägger trasor i örat på nätterna säger hon till läkaren.
Anna vårdas på Säter på avd. 5 B. Hon sitter ofta och stickar flitigt men stampar ibland i golvet, skriker och svär samt slår sig själv.
(1914) Patienten arbetar flitigt i köket och med städning, dock lättretlig och slår även de svaga patienterna. Ytterst ful i sitt tal.
(1917) Synes gräla med sina röster, skriker och gormar och slår sig själv. Snygg och jämförelsevis proper. Gastar ibland så att hon är alldeles våt av svett. Brukar vid sina orosutbrott alltid ha huvudet omlindat med ett förkläde.
Tillståndet beskrivs sedan som oförändrat fram till nästa flytt, nästa anhalt är Strängnäs hospital. Det finns ingen anteckning om något besök under de tio åren på Säter!
Anna är 45 år gammal när hon i november 1922 skrivs in på Strängnäs hospital.
"Hjälper till med städning, gör det gärna och ganska ordentligt. Håller liksom ordning på sköterskorna och anser sig var den som betalar dem. Slarvig i egen klädsel, snaskig. Sköter sig själv helt och hållet. God sömn, god aptit. Enkelrum med låst dörr nattetid".
Att patienterna arbetade var ett önskat tillstånd, det var inte alla som klarade av det. Många tillbringade sina dagar på låsta avdelningar, emellanåt fastspända på britsar.
(1923) "Under en orosperiod slog hon till en medpatient. Blev ledsen över händelsen och lovar att hon ska bli snällare". Vill gärna plocka på sig skräp, blir arg när man vill ta ifrån henne skräpet. Sover bra och har god aptit, närmast glupsk.
Mamma Charlotta dör i mars 1923, det finns ingen anteckning om detta i journalen. I Charlottas bouppteckning står Anna uppräknad, (här har alla barn fått efternamnet Lindberg).
(1924) Går i kyrkan, brevväxlar med en syster. Sover oroligt och uppger att det kommer karlar in i rummet! Mycket god aptit, ökar betydligt i vikt.
(1925) Blir alldeles ifrån sig och grälar om det kommer en ny sköterska utan att patienten blivit underrättad på förhand. Vid vredesutbrott skriker hon om halshuggning, sliter av sig hår, strumpor och skor. Kastar möbler. Blir dock snart lugn om man hotar med flyttning till annan avdelning.
Nu finns också systersonen David här på Strängnäs Hospital, förmodligen träffades de aldrig då män och kvinnor levde avskilda inne på sjukhusområdet.
(1928) Hjälper till i köket, går dessemellan i korridoren, grälar och skriker. Kastar ibland disken på golvet. Har varit med på båtutflykt (första gången jag läser att Anna är med på en aktivitet). Får gå med till kyrkan och till fester, uppför sig då alltid väl.
Tillvaron var ofta enformig för många av patienterna, med få tillfällen för nöjen. Patienterna var uppdelade efter kön och fick inte prata med det motsatta könet. De hölls på behörigt avstånd från varandra och sysslade med olika uppgifter. Varje söndag var det gudstjänst i områdets kyrka. Några gånger per år ordnades fester, till exempel julfest eller midsommarfest vid dansbanan om vädret tillät. Då deltog både patienter och personal med sina familjer.
(1930) Med på utflykt till Mariefred, det gick bra.
(1931) Har frigång till och från kyrkan, bra sömn och monumental aptit. Fortfarande enkelrum.
(1932) Plågas av andnöd, flyttas till avd. 14 A
Andas tungt och stötvis sista dagarna. Helst velat sitta upp i sängen. I natt låg hon vaken till kl 4 och småpratade. Blev sedan tyst. Kl 04.15 hörde nattvakten en långdragen gäspning och när han såg efter befanns patienten ha gått till mors.
När Anna dör bor syster Beda sedan många år med maken Otto i Stockholms skärgård (Skrakholmen, norr om Björkö). Halvsyster Augusta i Munktorp har fullt upp med make och sju barn varav sonen David, också han vistas på Sundby sjukhus och sonen Lennart kommer komma efter några år senare. Halvbror Helge bor med fru Lydia och dotter Karin i Köping. Jag tror att Anna begravdes här på Sundby kyrkogård.
Att hamna på hospital kunde innebära att patienten stannade där livet ut. Det fanns patienter som ”glömdes bort” av sina anhöriga. När han eller hon dog fanns ingen anhörig som ordnade begravningen. Redan 1922 begravdes den första patienten på sjukhusets begravningsplats. Fram till 1961 begravdes där drygt 500 personer, de allra flesta patienter men även några ur personalen. Många av patienterna ligger i omärkta gravar, bortglömda av släkt och vänner. Det gäller dock inte alla. 1957 skrev en man från USA till sjukhusets trädgårdsmästare. Han ville få växter planterade på sin dotters grav och undrade om det överhuvudtaget skulle vara möjligt och vad detta skulle kosta. Trädgårdsmästaren lovade plantera växter på graven. Helt gratis dessutom.
